Genforskningen visar: Därför är vissa schäfrar extra busiga

Vissa schäfrar älskar att leka, träffa nya människor och kasta sig ut på äventyr. Andra är lite mer försiktiga.

Nu har svenska forskare upptäckt att hundarnas olika personligheter också syns i deras gener.

Och för vissa fyrbenta vänner är jobbet rena rama leken.

Det är forskare vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som har undersökt vad som gör vissa schäfrar extra busiga, nyfikna och modiga.

De har studerat beteendet hos omkring 23 000 svenska schäfrar och undersökt generna hos 373 av dem.

Resultatet visar att schäfrar som avlats för arbete, exempelvis som polishundar, i genomsnitt är mer lekfulla, nyfikna och orädda än schäfrar som avlats för hundutställningar.

De är också mer sociala mot främmande människor.

– När det gäller brukshundar har man avlat på hundar som verkligen tycker det är kul att arbeta, det är lite som en lek för dem, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet.

Den spännande upptäckten om hundarna ger oss även inblick i det stora mysteriet som kallas människan.

– Det är intressant att flera av de gener vi ser påverka beteende hos schäfrarna också är kopplade till beteende hos människor. Här ser vi nu ett exempel på hur vi på sikt även kan få mer kunskap om olika beteenden hos människor med hjälp av hunden.

Fick träffa spöken

För att lära känna de fyrbenta vännernas personligheter fick hundarna genomgå olika tester.

De fick bland annat leka, träffa främmande människor och möta mystiska figurer utklädda till spöken.

Forskarna undersökte hur hundarna reagerade och kunde sedan hitta samband mellan deras beteenden och gener.

– Vi kunde se att brukshundarna i genomsnitt visade mindre rädsla, mer nyfikenhet och större social förmåga gentemot människor, säger Åke Hedhammar, professor emeritus vid SLU.

Kan hjälpa framtidens hundhjältar

Upptäckten kan i framtiden hjälpa till att välja ut hundar som passar särskilt bra för viktiga uppdrag inom exempelvis polisen och Försvarsmakten.

Men forskarna säger att det behövs fler studier innan resultaten kan användas på det sättet.

En sak är däremot tydlig: Bakom schäferns viftande svans, leklust och nyfikna nos finns också ett genetiskt arv.