Det här är vad som hänt med de muslimska groominggängen i Storbritannien

Det finns rapporter om groominggäng i Storbritannien som visar att de förekommit så långt bak som 1970. Groomarnas strategi är oftast att posera som en vän eller pojkvän genom att locka flickor med uppmärksamhet och presenter. Ibland används pojkar i flickornas egna ålder för att rekrytera flickorna. Sedan erbjuds droger och därefter utpressas flickorna på sex för att betala av en påstådd skuld. Ibland hotas flickornas familjer genom vandalisering av hus och förföljelse av kvinnliga familjemedlemmar.

Gärningsman går fri (2000): I mars 2000 gjorde polisen ett avtal med en barnvåldtäktsman. I utbyte mot att en groomad flicka lämnades till polisen fick gärningsmannen gå fri. Jahanghir Akhtar, kusin till gärningsmannen, och chef inom kommunen i Rotherham, anklagades för att ha ansvarat för förhandlingarna. Polismannen som var ansvarig för genomförandet av avtalet, Hassan Ali, blev påkörd och dog 2015, och utredningen om ärendet avslutades abrupt.

Akthar avgick 2013 efter att han anklagats för att ha varit medveten om sexuella övergrepp mot barn.

Home Office-rapporten (2000): Samma år skrevs en rapport av en anställd på Risky Business, vilket var ett kommundrivet projekt för att minska sexuellt våld mot flickor – ett projekt som senare stängdes ner för att det ansågs "störigt". Den anställde kvinnan beskrev hur den sexbrottsdömde Arshid Hussain och hans bröder var ansvariga för en våg av sexuella övergrepp mot flickor. Men när hon lämnade in rapporten så fick hon beskedet att den var “ohjälpsam”. Därefter blev hon inbokad på en jämlikhets- och diversitetskurs.

Ann Cryer larmar (2003): Parlamentledamoten Ann Cryer (Labour) larmade om att asiatiska män riktar in sig mot skolflickor. Hon drabbades av omfattande motreaktioner. Hon anklagades för rasism och islamofobi.

Edge of the City (2004): En dokumentär kallad “Edge of the City” var schemalagd att sändas på Channel 4. Det skulle bli det första stora avslöjandet av groominggängen. Men efter lobbyism från aktivistgrupper, däribland “Unite Against Fascism” och “National Assembly Against Racism”, kancellerades dokumentären.

Andrew Norfolk (2010): Journalisten Andrew Norfolk börjar gå igenom arkiv kopplade till sexualbrottsligheten i Rotherham. Han finner 17 fall av groominggäng i 13 städer. Av 56 dömda hade 50 muslimska namn, och de flesta var pakistanier. När han försökte kontakta myndigheterna vägrade de tala med honom.

Visselblåsaren Margaret Oliver (2012): Polisen Margaret Oliver rapporterar om övergrepp i Rochdale. Hon varnar för att polisen har en bristande respons och att de inte försvarar offren. Hon arbetade i en operation som identifierade 97 gärningsmän – men endast 3 togs till rätten.

Jay rapporterar (2014): Norfolks arbete ledde till att utredningar i större skala inleddes. Socialtjänstanställde Alexis Jay fick uppdraget att leda en sådan utredning. Hennes rapport uppskattade att 1400 barn hade blivit utsatta för övergrepp mellan 1997 och 2013. Hon fann även att nästan alla offer var vita och de flesta gärningsmännen var pakistanier.

Rotherhams kommun granskas av Louise Casey (2015): Rotherhams kommun granskades av Louise Casey, en chef för det statliga programmet Troubled Families. Hon fann att kommunen hade mörkat övergreppen. Pakistanska ledamöter i kommunen hade utövat sin makt i detta syfte. Ingen sparkades, trots avslöjandena.

Telford (2022): Crowther-rapporten om Telfords groominggäng fann att fler än 1000 har drabbats i staden Telford, de flesta av dem vita flickor. Gärningsmännen var mestadels pakistanier. Den ansvariga för rapporten uppgav att “En hög andel av dessa fall involverade förövare som av offer/överlevande och andra beskrevs som asiatiska eller, ofta, pakistanska”.

Utredning om poliser: I Rotherham har 265 anklagelser om misskötsel riktats mot polisen. 47 poliser är involverade, men ingen har sparkats.