Prenumerera
Iran är mitt uppe i vad många beskriver som en fullskalig revolution.
Efter veckor av massdemonstrationer fortsätter motståndet mot landets regim att växa.
Men protesterna handlar inte bara om en ekonomisk kris. Navid Fard, som varit aktiv i oppositionen sedan kvinnolivfrihetsrörelsen, beskriver läget.
– Många medier rapporterar att det började med en ekonomisk kris. Men det är inte en riktig sanning.
– Det är där vi är, det är en pågående revolution, säger han till Riks.
Stora protester pågår i Iran. Myndigheterna har infört omfattande internetnedstängningar.
Rapporter från människorättsorganisationer beskriver våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och myndighetsstyrkor.
Nu tar oroligheterna en ny och ovanlig form, berättar Navid Fard. Han beskriver hur regimen nästan helt har skurit av landet från omvärlden.
– Den här modellen är ny. Man har gjort det tidigare, men inte i den omfattning som vi ser nu.
– Jag har aldrig hört talas om att man slänger ner så länge och att man inte ens kan ringa inom Iran. Du kan inte ens ringa din granne, det är på den nivån.
– Den senaste utvecklingen i Iran är ju, som de flesta vet, massdemonstrationer som utvecklats till protester, som då utvecklats ganska snabbt till en pågående revolution.
– Det är ju för första gången människor i Iran, folket, försöker bli befriade från den regimen som finns idag.
– Men många gånger har man ju då blivit nedskjutna och mördade och slaktade egentligen. Det är ju inte ens en överdrift.
LÄS MER: 36 döda under omfattande protester i Iran
Orsakerna till revolten är djupt rotade. Den nuvarande krisen är inte bara en följd av inflation eller ekonomiska problem, berättar han.
– Det är allt som har hänt i 47 år, egentligen. Det har bubblat. Senast det blev närheten av det här, då var det ju kvinnolivfrihet.
– Men folk har fått nog. Och nu har alla fått nog.
Restriktioner på klädsel, sociala aktiviteter och personlig frihet har skapat ett samhälle där protesterna nu har samlat människor i alla åldrar, kön och politiska åsikter.
Kommunikationsmöjligheterna är starkt begränsade och Fards kontakter med nära och vänner är nästan helt avbrutna.
– Det sista jag har hört, och det är nog Starlink, så det har gått.
– Men resterande släktingar och allt som finns, de är det ju rader och tystnad. Så jag har ingen aning i dagsläget om släktingar lever, vänner lever. Ingen aning.
Protesterna omfattar alla åldrar och samhällsgrupper.
– Efter 47 år har ju alla åldrar, alla, kille, tjej, gammal, ung, alla har fått nog, säger Fard.
– Demonstranterna har även tagit fram Irans historiska flagga, som avskaffades 1979.
Fard betonar att protesterna inte bara handlar om ekonomisk kris.
– Många medier rapporterar att det började med en ekonomisk kris.
– Det vill säga att marknaden i Iran fick en väldigt hög inflation och därför kom de ut. Men det är inte en riktig sanning, egentligen.
– Det är som att det bubblar, det brinner egentligen under askan.
– Och sen testar man en liten låga någonstans så kommer det börja explodera. Och det är ju det som har hänt.
– Men folk har fått nog. Och nu har alla fått nog.
Kronprinsen Reza Pahlavi nämns som en tydlig ledargestalt:
– Han är en viktig symbol för rörelsen. Många har ställt sig bakom honom som en ledare
– Det är en väldigt tydlig ledare.
Fard berättar vad hans vänner i Iran säger till honom, där de bland annat understryker vikten av internationellt stöd.
– Vi är mitt i ett krig. Pressa media. Pressa politiker. Se vad som händer i Iran. Låt oss inte bli ensamma med de här, säger de till honom.
– Man har bränt moskéer. Flertal moskéer har brunnits ner. Man har gått tillbaka till samma moskéer.
– Det är ett tydligt tecken säger de. Vi vill inte ens ha islam i närheten av vårt land.
– Vi är inte muslimer. Vi har blivit ockuperade. Vi vill att världen ska veta.
Samtidigt säger han att detta skiljer sig från tidigare.
– Det som verkligen skiljer sig. Förutom att inne i landet alla ropar samma sak. Förutom att man för första gången tar fram den riktiga flaggan. Vi ser folk vifta med den inne i rad. Det är att det spårar som även är utomlands.
– De flesta journalister kommer från vänstervinkel. De är vänsterdrivna.
– Det är samma personer som skrek om mänskliga rättigheter under Palestina-rörelserna.
– Samma grupp som ifrågasätter det som hänt i Maduro. Fast ändå Venezuela och venezuelaner firar och gråter av lycka.
LÄS MER: SVT om protesterna i Iran: Klimatförändringar och svag ekonomi
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
