Norrlands historia skrivs om – 3000-åriga bondgårdar: "Unikt"

Arkeologiska fynd i Västerbotten och ny DNA-forskning skriver om historien i Norrland.

– För 3 000 år sedan så hade vi bondgårdar här. Det är helt otroligt, säger arkeologen Jans Heinerud till Riks, om fynden i Umeå.

Vilka som egentligen befolkade Norrland är också ett omtvistat diskussionsämne hos historiker.

Man kan man inte helt slå fast att samerna var först, enligt Peter Sköld, professor i historia och samisk kultur vid Umeå universitet.

– Men det finns naturligtvis en samisk historia i Västerbotten som går väldigt långt tillbaka i tiden. Många arkeologer vill nog säga 10 000 år, säger han till Riks.

Forskaren Jonny Hjelm, professor emeritus vid Umeå universitet, håller inte med om att det finns belägg för påståendet.

– Min sammanfattande bedömning är att mellan 500 år och 1 000 år efter kristus, där någonstans kan man någorlunda säkert med hjälp av arkeologiska fynd faktiskt säga att: "Här har vi en folkgrupp som vi kan kalla samer".

FN:s urfolksdeklaration handlar om vilka folkgrupper som fanns i ett område när den moderna svenska staten växte fram efter 1500-talet, förklarar han.

Samtidigt grävs nu i Västerbotten fram bosättningar fram längs kusten, bland annat i västra Umeå och i Bureå, utanför Skellefteå.

I Umeå har man hittat bondgårdar som fanns för 3000 år sedan.

För när vägprojektet Västra länken byggdes i Umeå trillade arkeologer på en tidig bosättning som nu vänder upp och ner på föreställningen om Västerbottens kustland - och Norrland.

Under spadtagen fanns nämligen spår från bondgårdar och stolphus som kan hittas i sydskandinaviska bosättningar.

Stolphålen i den västerbottniska myllan slår hål på tidigare föreställningar om historien.

En 900 sidor rapport godkändes nyligen av länsstyrelsen i Västerbotten.

Vad är det då som skriver om historien och folkvandringsmönstren man tidigare tog för sanning?

Riks ställer frågan till arkeologen bakom utgrävningarna - Jans Heinerud, förste antikvarie och arkeolog vid Västerbottens museum.

– Det är ju de här bronsåldershusen. Alltså de här stolphusen som vi hittade väster om Umeå, säger han och fortsätter:

– Om vi tar bort matjordslagret och kommer ner på 30 centimeter ungefär. Då uppenbarar sig alla de här härliga bronsåldersfynden, med kokgropar och hus och annat. 

– Vi kan säga säkert att det här har vi en bondgård. En fast bosättning. Så för 3 000 år sedan så hade vi bondgårdar här. Det är helt otroligt.

– Det som är unikt, det som varför jag påstod det att vi skriver om, åtminstone Norrlands historia, det är ju det att det fanns inga belägg för sådana här hus, eller för sådana här bondgårdar under den här tiden här uppe, säger han.

Men man har känt till kornet tidigare. År 1 400 år till 1 300 år före Kristus fick de kännedom om korn, fortsätter han.

– Då har vi hittat spår på lite olika ställen efter korn. Det kan ha varit så att man har handlat till sig korn. Eller så har man odlat någon annanstans som vi inte har hittat än. 

De här stolphusen som har hittats. Påminner det om någonting? Har man hittat dem i Sverige tidigare? 

– Tidigare så hittade man dem i Uppland. Det var den nordligaste platsen tidigare, före 2012.

– Det har inte hittats några norr om Uppland efter 2012. Förutom våra. Det är unikt på så sätt.

– Det fanns i Uppland och det fanns längre söderut. Också i Östergötland och Västergötland. Men ingenting norr om Uppland.

Han fortsätter:

– Men så plötsligt så fanns det i Umeå. Så det är klart att arkeologer mellan Uppland, Västernorrland och Hälsingland undrar: ”Vi borde kanske också ha någonstans”.

Fynden handlar om flera stolphus, berättar han. På en åkerlapp, som ligger vid det norra brofästet i Baggböle vid Umeälven, har de hittat minst tre hus.

– Och så har vi åtminstone ett eller kanske två hus uppe vid Prästsjön. Där rondellerna ligger i dag hittar vi också ett eller två hus.

Det här är sånt som man kan hitta i södra Sverige och Uppland. Är det likadana? 

– Ja, det är sådana treskeppiga hus som man kallar det för. Det är grova stolpar inom huset. Och så är det tvärslår.

– Och sedan har man haft mindre stolpar runt omkring huset. Så det är ganska stora ytor. 

Han säger att stolphusen är ungefär 15 meter långa och 4 till 5 meter breda.

– Och så är det minst en eller två stora eldstäder i huset.

Du har sagt att det här gör att historien om hur Norrland eller Skandinavien befolkades också skrivs om.

– Det vi har funderat över är: Är det folk som kommer söderifrån som känner till den här kulturen, alltså med odling och så? Och bygger de här husen.

– Är det folk som kommer söderifrån som befolkar Umedalen eller Umeå? Eller är det att folk som bodde här redan har tagit till sig idéer och tankar att bygga sådana här hus? 

– Det har vi inte riktigt vetat. Och man kan väl säga så här:

– Vi är inte helt hundra säkra på det i dag heller. Därför att om vi tar till exempel den keramik vi hittar, så det kan vara keramik som man för tankarna till norra Tyskland.

– Det är alltså så kallad Lausitz-keramik. Men det är bara det att leran till den här keramiken kommer härifrån. Alltså den är inhemskt plockad.

– Så det har varit en lokal keramiker, en lokal hantverkare som har gjort de här skålarna. Och är det så att han har tagit till sig idéer från någonstans söderifrån?

– Eller är det en människa som vars farfar kanske kom ifrån söderifrån? Så det är väldigt svårt att svara på om det är inhemsk kulturutveckling. Eller om det är kultur eller folk utifrån som kommer.

Vad har hittats mer? Har det hittats några gravar? 

– De har också hittat en grav som var daterad 1 500 år före Kristus, som man har grävt ut.

Han säger att de hittades nära bosättningarna och att det är jakt- och fångstbaserade kulturen som har anlagt den.

– Vi har inte tagit något i en analys på den graven.

Han säger att där fanns nästan inga ben, däremot hittades lite emalj.

– Det är väldigt svårt. Vi har pratat med Stockholm. De säger att det är svårt att göra provtagningar på det här materialet.

– Så vi behöver nytt material. Så det är kanske nya gravar. Och kommande arkeologiska undersökningar kanske kommer att ge mer svar.

Han säger att det finns obrända gravar, där man ser konturer efter kroppen.

Men varför har man inte DNA-testat dem?

– Det kanske inte finns något kvar. Om det är obränt så försvinner det faktiskt. Då blir det bara en gegga och alltihop.

Så det är bättre om de är brända?

– Då är det bättre om de är brända. När man bränner ett ben bränner man bort kalken ur benet.

I och med forskningen och utvecklingen av C14 så har man kunnat extrahera små mängder organisk material i benen, fortsätter han.

– Man kan göra både dateringar och DNA ur benen. Det är fantastiskt, otroligt bra.

Han säger att man nog säkert kommer att göra DNA-tester på de mänskliga kvarlevor som man har från stenåldern, att det är viktigt att parallellt utveckla forskningen med DNA.

– Men det är viktigt att säga rätt och riktigt redan från början. Då är det bättre att vänta på analyssvaren tills man är helt säker på vad det är, än att gå ut med något som tyvärr kan användas i politiska syften.

– Det är det som är så tråkigt. Kommer det vissa rön som pekar åt det ena eller andra hållet så blir det alltid väldigt stor debatt.

Ska inte det vara konsekvensneutralt? Jag tänker som journalist också. Just det här att forskningen är ju forskning. 

– Jo, forskning är ju forskning.

– Men jag tänker också att om du presenterar forskning så ska det vara väldigt sanningsenligt naturligtvis.

– Men är det så att man går ut med något som kanske till 60 procent är så här. Då är det lätt att peta hål på forskningsresultatet.

Men är det därför det har dröjt? 

– Det tror jag. 

Så man ligger alltså på ett underlag som man inte har testat än? Eller har man testat? 

– Ja, man kan ha testat. Men man kan ligga ett tag på att man gör korsanalyser med flera ben ur samma material. För att få ett statistiskt bra underlag. 

Han tror att det säkert finns odlingsindikationer väldigt tidigt också uppe i Norrbotten, men även i Skellefteå. Där lyfter han fram främst Myckle vid Skellefteälven som intressant.

– Man kommer nog hitta bondgårdar från bronsålder även där. Men i dag har man ännu inte gjort det, men man kommer att göra det.

Han säger att människorna, oavsett om de bodde i inlandet, i fjällen eller vid kusten, så har man varit väldigt flexibla.

– Man har ju varit väldigt duktiga på att anpassa sig.

Så du kan tänka dig att det här folket som bodde där, att det är förfäder till de som bor här nu, att de överlevde?

 – Ja, absolut. Det tror jag. Jag tror faktiskt inte att människor har dött ut, eller vad man ska kalla det för.

– De har inte flyttat speciellt långt heller. Utan har man bott där och trivts här och så har man anpassat sig många gånger till klimat och de områden man bor i.

DNA ger en bild av Norrland

Men det är inte bara arkeologin som tillför Norrland en ny historia. Här finns också DNA-forskningen, som nu tillför nya rön.

Peter Sjölund, DNA-expert, lyfter tre så kallade Y-DNA på fädernelinjen.

Han har skrivit om att åtminstone de samiska männen kom någon gång mellan 500 år före Kristus och 500 efter Kristus.

I sammanhanget lyfts haplogruppen N1, som kommer österifrån.

Men det finns också två andra Y-DNA, alltså på fädernelinjen, som sticker ut. De båda kommer söderifrån.

En av dem är R1a, är tydligt kopplad till invandring till Skottland från Norge under vikingatiden.

Den aktuella grenen av R1a har uppstått omkring 2500 år före kristus, och finns främst i norra och mellersta Sverige, men också i Bohuslän och Värmland.

Kom söderifrån

Haplogruppen I1 kom också söderifrån och I1-gruppen som vandrade norrut finns tydligt representerad där i dag.

Men den finns också i Medelpad, Ångermanland, Norrbotten, i delar av Jämtland och Hälsingland, och finns också i exempelvis Trondelag i Norge.

Grenen uppstod cirka 200 år före Kristus kring Vänern och spreds sedan norrut.

En variant på den finns också i Tornedalen.

DNA-studier visar också att de tamrenar som nu finns här kom omkring 400 till 600 år efter Kristus, och har sibiriskt ursprung. 

SE HELA INSLAGET NEDAN: