Bitte Assarmo: Ingvar Carlssons historielösa hyckleri om "quislingar"

Den första frågan som då infinner sig är: Varför? Varför ska Moderaterna "stå upp mot" Sveriges näst största parti, som åtnjuter runt en femtedel av svenskarnas förtroende?

I själva verket är det enda rimliga att både Ingvar Carlsson eget parti och alla de övriga partier på den rödgröna sidan – och i Centerpartiets ensamma lilla mittremsa – tar sig i kragen och accepterar demokratins premisser och börjar respektera folkets vilja. Och om det är något som Ulf Kristersson kan klandras för i det fallet är det att han inte redan långt tidigare började samarbeta med Sverigedemokraterna.

Ingvar Carlsson har, som så många andra socialdemokrater, snöat in sig på att Richard Jomshof kallat Magdalena Andersson för en quisling.

”För oss som har umgåtts tätt med norsk arbetarrörelse och norska fria folkrörelser är skällsordet 'quisling' av en dignitet som inte kan slätas över med ord som 'osmakligt'. Nazisten och Hitlermedlöparen Quisling fängslade och avrättade våra norska vänner. Brott för vilka han själv senare avrättades", skriver han förorättat och fortsätter med en röst som till och med lyckas darra i skrift:

"'Quisling' är alltså inte vilket skällsord som helst, utan ett övertramp som borde leda till slutsatsen, att den som kastar ur sig det utesluter sig själv från samarbete med alla anständiga krafter."

Han ljuger som en häst travar och dessutom på flera nivåer. För det första har begreppet ”quisling” historiskt använts för att beskriva alla typer av politiska ideologier och aktioner som kunnat tänkas vara till nackdel för Sverige. Och för det andra har det använts flitigt av Ingvar Carlssons egna partikamrater, både historiskt och i modern tid, för att smutskasta politiska motståndare både till vänster och till höger.

I en riksdagsdebatt år 1950 använde den socialdemokratiske försvarsministern Allan Vougt begreppet för att beskriva personer på vänsterkanten som han ansåg var beredda att sabotera landets intressen till förmån för främmande makt (underförstått Sovjetunionen). Han talade då varnande om att man i säkerhetspolitiken måste räkna med "Quisling- typer" som en realitet i Sverige.

Så sent som 2021 gick Carlssons partikamrat Peter Hultqvist, då försvarsminister, ut på Socialdemokraternas officiella hemsida och anklagade Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna för att de öppnat för ett samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna i säkerhetspolitiska frågor. Han skrev:

”När det gäller det nationella oberoendet, Sveriges suveränitet och vår försvars- och säkerhetspolitik kan vi aldrig kompromissa med högerpopulistiska quislingar.”

”Ett övertramp som borde leda till slutsatsen, att den som kastar ur sig det utesluter sig själv från samarbete med alla anständiga krafter.” eller hur var det nu igen?

Men det gäller förstås inte när Socialdemokraterna slänger ur sig quisling-anklagelser åt alla håll och kanter. Då är det rätt och riktigt, acceptabelt och anständigt.

Men frågan är om inte Magdalena Andersson är en av de politiker idag som gjort sig mest förtjänta av att bli kallad just för en quisling. Minns hennes överenskommelse med politiska kommunistvilden Amineh Kakabaveh, till exempel – hur nyttigt var det egentligen för Sverige att plötsligt ropa ”Kurdernas sak är vår” ut över världen? Var det bra för Sverige att lägga ner fullt fungerande kärnkraft och satsa miljarder (bland annat av våra pensionspengar) på en grön utopi? Och vems intressen gick Magdalena Andersson när hon stod i riksdagen med tårar i ögonen och blåljög om Jamal el-Haj och hans påstådda kamp mot Hamas? Jag kan garantera att det q-ord, som Ingvar Carlsson plötsligt blir så illa berörd av, har yttrats lite varstans i de svenska hemmen under Magdalena Anderssons tid vid makten.

När Ingvar Carlsson tar sig för att kalla Jomshofs uttalande om Magdalena Andersson för en ”exempellös förgrovning av debatten av en karaktär som borde leda till mer kännbara konsekvenser” är det därför ett uttryck för ett oerhört osmakligt hyckleri. Låt oss hoppas att en majoritet av väljarna ser igenom det när de går och röstar.

Bitte Assarmo