Bitte Assarmo: När DN drabbades av Riks-Tourettes

Det krävdes bara en enda debattartikel för att det liberala etablissemanget skulle drabbas av en kollektiv, ideologisk kortslutning: Jimmie Åkesson gick ut offentligt och dundrade att de som tror att etnicitet definierar svenskhet minsann ”ingenstans kommer”. Han sällade sig därmed till den trygga, identitetspolitiska konsensus som resten av riksdagspartierna odlat i decennier.

Och vips, som genom ett trollslag, öppnades pärleporten till den liberala värmen. För reaktionerna lät inte vänta på sig. På Dagens Nyheters ledarsida spred sig en närmast euforisk stämning och Lisa Magnusson skyndade sig att förklara att partiledaren nu äntligen har ”satt ner foten”.

Tänk så lite som krävs. Genom att skriva under på den gamla vanliga kulturlösa plattityden – att svenskhet bara är ett dött papper i form av ett pass – tvättades SD rent från alla synder. Decennier av påstådd fascism är nu glömda, i utbyte mot en standardiserad formulering som lika gärna kunde ha skrivits av Centerpartiets ungdomsförbund.

Men den uppdämda frustrationen och det djupt rotade hatet måste ju ta vägen någonstans. De trygga, liberala proffstyckarna har trots allt byggt hela sitt existensberättigande på att ha en absolut fiende att rasa mot till morgonlatten. När SD nu snuvade dem på den rollen drabbades DN-redaktionen av vad som bäst kan beskrivas som en akut form av ”Riks-Tourettes”.

Hela det mediala maskineriet svängde om på fem röda sekunder och siktet ställdes genast in på mediekanalen Riks. Det är där den verkliga, outspädda ondskan bor nu, får läsarna lära sig. På Riks redaktion huserar nämligen syndare som fortfarande bär på den allmänna – och i DN:s ögon fullkomligt avskyvärda – föreställningen att svensk etnicitet är precis lika självklar och existerande som all annan etnicitet i hela världen.

Sånt påstår man inte ostraffat. Att påstå att svenskar faktiskt finns som folk är numera det ultimata kätteriet.

Nu fylls DN:s sidor av grötmyndiga analyser där man kan läsa att Riks utgör ”en digital giftspruta som hotar det demokratiska samtalet” och agerar ”ekokammare för de krafter som Åkesson nu tvingas städa bort”.

När DN-skribenterna i panik inser att de inte längre kan kalla partiledningen för brungrumlig, blir det istället Riks som stämplas som ”en radikaliseringsfabrik maskerad till nyhetsstudio”.

Det är en fascinerande uppvisning i politisk desperation; ett reflexmässigt och okontrollerbart verbalt tics där ordet ”Riks” har ersatt ”SD” som universell syndabock. Sensmoralen är glasklar: Vill du bli älskad av Dagens Nyheters ledarsida? Förneka din egen kultur och anpassa dig till flocken. Då får du också vara med och peka finger åt nästa mål som etablissemanget kollektivt bestämmer sig för att hata.

Bitte Assarmo