Bitte Assarmo: S-profilens osvenska valmetod – när klanen övertrumfar individen

Medan härvan kring Vänsterpartiet och det misstänkta valfusket växer finns det andra besynnerliga inslag i valrörelsen som helt verkar ha gått under radarn. Som den etablerade S-profilen Nalin Baksis uttalande på sociala medier efter att valresultatet presenterats:

”Jag och hela min släkt har ägnat veckor åt att ringa runt till vänner, grannar och andra bekanta för att uppmana dem att rösta bort högerregeringen.”

Hon skriver det på ett självklart sätt, rentav med viss stolthet, och man förstår att det här verkligen är en ickefråga för henne. När det är dags att gå till val, ja då samlar man släkten och börjar ringa runt helt enkelt, inget konstigt med det.

Och det är klart att det här är ett påverkansarbete som går inom lagens råmärken. Det är inte förbjudet att ringa runt och uppmana sina vänner att rösta på ett visst sätt. Men ur ett svenskt perspektiv är det ändå märkligt. Det är helt enkelt ett mycket osvenskt beteende.

Det mest häpnadsväckande i sammanhanget är vem det är som uttrycker sig så här. Nalin Baksi är ingen marginaliserad nykomling. Hon har bott i Sverige i decennier, suttit flera år i Sveriges riksdag för Socialdemokraterna och var under åtta år ordförande för S-kvinnor. Hon tillhör den absoluta innersta kretsen av det socialdemokratiska etablissemanget och är ett skolexempel på en nysvensk som i alla avseenden betraktas som vilken svensk som helst.

Ändå visar hon upp en syn på valprocessen som ligger mycket långt från den svenska demokratiska traditionen.

I Sverige har vi, sedan rösträtten infördes, levt med inställningen att valanonymiteten är helig. Den svenska demokratiska modellen bygger på den självständiga individen. Vi fattar våra egna beslut, går bakom valskärmen ensamma och vi berättar ofta inte ens för vår närmaste familj vad vi röstar på.

Tanken på att mobilisera hela tjocka släkten som en kollektiv politisk påtryckningsgrupp är oss fullkomligt främmande. De flesta svenskar vet knappt ens hur man skulle gå till väga för att samla en hel klan på det sättet och även om vi visste det är knappast troligt att hela klanen skulle ha samma politiska åskådning eftersom vi har individualismen och det självständiga tänkandet i våra gener.

För att hitta något liknande i vår egen historia får man gå tillbaka till rösträttens barndom och backa bandet till de gamla godsägarna och brukspatronerna, som använde sin ställning och sitt patriarkala inflytande för att få statare och arbetare att rösta ”rätt”. Det är ett feodalt och kollektivistiskt tankesätt som generationer har kämpat för att bygga bort.

Men nu ser vi det rullas ut igen, mitt framför ögonen på oss – och inte bara av nyblivna svenska medborgare inom det extrema Vänsterpartiet. Nalin Baksis inlägg på Facebook visar tydligt att det här osvenska förfarandet försvaras av personer som själva varit med och stiftat Sveriges lagar.

Det här blottar en obekväm sanning och visar på en fundamental kulturkrock som vi måste våga problematisera: Även en person som har nått den absoluta politiska toppen i Sverige kan i slutändan fortfarande tänka, leva och agera utifrån en helt annan politisk kultur. En kultur där kollektivet, klanen och släktbaserade lojaliteter övertrumfar den svenska idén om den enskilda individens fria val.

När familjenätverk och släktstrukturer aktiveras som politiska valmaskiner uppstår en farlig gråzon. Var går gränsen mellan en ”vänlig uppmaning” från en inflytelserik släkting och social press? I en klankultur röstar man inte sällan som familjeöverhuvudet dikterar. Det är raka motsatsen till den individbaserade demokrati som lagt grunden för hela vårt välfärdsbygge.

Vi måste sluta blunda för hur importerade kulturstrukturer i kulisserna förändrar det svenska politiska landskapet. Att samla klanen för att styra valresultat är kanske inte olagligt – men det är djupt osvenskt, djupt problematiskt och en utveckling vi måste sätta ner foten emot innan det blir den nya normaliteten i svenska valrörelser.

Bitte Assarmo