Carl Eos: Miljöpartiets inkompetens är en säkerhetsrisk

Ceuta översvämmades på kort tid av tiotusentals migranter. Marocko har tidigare öppnat gränsen när det passat politiskt. Samma mönster syns nu igen.

Det är hybridkrigföring genom människor, dokumenterad praxis längs EU:s södra gräns. När gränser kollapsar, när städer fylls av stora grupper unga män på mycket kort tid, och när Spaniens socialistiska regering samtidigt driver amnesti för hundratusentals illegala, är det inte ”flyktingar i nöd” som driver händelseförloppet. Det är makt, press och beräkning.

Hirvonen och Miljöpartiet ser bara människor i båtar och vill öppna mer. De ser inte vad som händer när 2015 års mönster upprepas. Parallellsamhällen, gängvåld, sönderslagen tillit, pressad välfärd och en befolkning som alltmer vänder ryggen åt det politiska etablissemanget. Den största empatin en regering kan visa det egna folket är att skydda det.Även inom den nuvarande regeringen syns otillräckligheten. SD:s migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling riktar skarp kritik mot Forssells hantering av Ceutakrisen. Han är ”rätt besviken” på ministern och kallar reaktionen för svag. Aspling anklagar Forssell för att tala om att Sverige skulle vara berett att ge Spanien pengar för att hjälpa till med att regularisera stora mängder illegala migranter och i praktiken legitimera den öppning av gränsen som skett.

Aspling har het rätt. Den moderata ministern borde agerat tydligare. Sverige borde arbeta för att suspendera den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd eller status som varaktigt bosatta i Spanien. Sverige borde deklarera att man inte deltar i någon ansvarskompensation där andra länder tvingas ta emot migranter från den spanska krisen. Alla betalningar till Spanien borde stoppas och landet borde inte få EU-medel kopplade till migration.

Även när Moderaterna formellt står för en restriktiv linje är beredskapen att sätta verkligt tryck på medlemsstater som underminerar den yttre gränsen för svag. Hybridhotet genom invandringsströmmar är reellt. Det riktas mot Europa och det riktas mot Sverige. Den som inte ser det, eller likt MIljöpartiet fortfarande i detta läge talar om ”obefintlig empati” när man säger nej, har ingen plats i en regering som ska värna nationell säkerhet.

Miljöpartiet ingår i det regeringsunderlag Magdalena Andersson siktar på efter valet. Det är en säkerhetspolitisk risk. Ett parti som mitt i en europeisk gränskollaps fortfarande uppfattar gränskontroll som bristande medmänsklighet kommer att pressa på för mer generös politik, mer mottagande och mer öppna dörrar. Det är samma naivitet som gjorde 2015 möjligt, samma naivitet som lämnade Sverige mer sårbart, mer polariserat och mer belastat.

Naiviteten måste få ett slut. Sverige behöver efter valet en regering där Sverigedemokraterna har verkligt inflytande, inte bara som stödparti i skuggan, utan som garant för att gränserna hålls, att prioriteringarna sätts rätt och att den svenska befolkningens trygghet kommer först. Allt annat är experiment vi inte har råd med.