Carl Eos: Socialdemokraterna sviker alltid de svaga

Titta på Storbritannien. I åratal utsattes minderåriga flickor från fattiga och trasiga hem för systematiska sexuella övergrepp av så kallade groominggäng. Det var precis den grupp som ett arbetarparti borde ha försvarat med all sin kraft.

I stället sveks flickorna av myndigheter och politiker. Rädsla för att tala om gärningsmännens bakgrund bidrog till att övergreppen inte hanterades som de borde. Nu medger den brittiska Labourregeringen att offren ignorerades, förringades och till och med beskylldes. Erkännandet kommer många år för sent.

Samma politiska reflex finns i Sverige. När kvinnor protesterar mot slöjtvång i Iran hyllas deras mod. När flickor utsätts för samma normer i svenska förorter beskrivs frågan plötsligt som komplicerad. S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll har kallat hijaben en ”i högsta grad frivillig” huvudbonad, trots vittnesmål om slöjtvång i svenska LVU-domar.

Den flicka som vill slippa slöjan lämnas ensam. För Socialdemokraterna är det tryggare att försvara symbolen än människan som tvingas bära den.

Samma sak händer inom äldreomsorgen. Gamla människor som arbetat och betalat skatt hela livet görs till deltagare i integrationsprojekt. Den som är dement, rädd eller svårt sjuk ska möta personal som inte alltid förstår vad hon säger.

Redan 2022 medgav Socialdemokraterna att bristande svenskkunskaper i äldreomsorgen medförde risker. Ändå krävdes en annan regering för att ett nationellt språkkrav skulle börja gälla. En äldre person som behöver hjälp med mediciner, hygien eller smärta ska kunna göra sig förstådd. Äldreomsorgen finns inte till för att lösa statens integrationsproblem.

Även arbetarna har svikits. Under Socialdemokraternas år vid makten ökade konkurrensen om enkla arbeten och billiga bostäder. Vanliga löntagare fick höra att de skulle vara solidariska medan deras bostadsområden förändrades, skolorna försämrades och otryggheten växte. Den som protesterade kallades främlingsfientlig.

När bensinen och dieseln blev historiskt dyr var det inte höginkomsttagaren med tunnelbana utanför dörren som drabbades hårdast. Det var undersköterskan, hantverkaren och industriarbetaren som måste ta bilen till jobbet. Socialdemokraterna kallade sig arbetarnas parti men gjorde vardagen dyrare för människor utan alternativ.

Barnen i utsatta områden fick samtidigt växa upp med gäng, klaner, religiös extremism och hedersnormer. Socialdemokraterna förnekade länge utvecklingen. Nu erkänner partiet självt att invandringen varit större än Sveriges integrationsförmåga och att följderna blivit otrygghet, arbetslöshet, segregation och organiserad kriminalitet.

Erkännandet kommer först när ett val ska vinnas. Det är Socialdemokraternas metod. Först angriper man dem som varnar. Sedan väntar man tills problemen inte längre går att förneka. Till sist övertar man motståndarnas verklighetsbeskrivning och presenterar den som ny socialdemokratisk politik.

Kvinnorna under hedersförtryck, flickorna i de brittiska groominghärvorna, pensionärerna i äldreomsorgen, arbetarna som förlorat trygghet och köpkraft och barnen i utsatta områden har alla fått betala. De har inga ledarsidor, kommunikationsavdelningar eller lobbyister. Därför är de lätta att offra.

När flickors frihet ställs mot identitetspolitiken väljer Socialdemokraterna identitetspolitiken. När pensionärernas trygghet ställs mot integrationsprojektet får pensionärerna anpassa sig. När arbetarnas levnadsvillkor ställs mot klimatpolitiska symboler får arbetarna betala.

Socialdemokratin sviker inte de svaga av misstag. Den sviker dem därför att annat har blivit politiskt viktigare.