Debatt: Polisen ska skydda Pride – inte marschera i tåget

Det här är faktiskt skamligt.

Polismyndigheten deltar återkommande i Prideparader runt om i Sverige. Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg är bara några exempel. I Helsingborg gick dessutom polisregion Syds högsta chef, regionpolischef Susanne Hagström Rosenqvist, själv med i tåget.

Och sedan skriver Polisen att myndigheten är ”politiskt neutral”.

Nej. Det går inte ihop.

Ni kan inte marschera i en manifestation med tydliga politiska och ideologiska budskap och därefter hävda att deltagandet saknar politiskt signalvärde.

Dagens Pride handlar inte enbart om homosexuellas rätt att älska vem de vill. Pridearrangemangen rymmer politiska organisationer, politiska krav, ideologiska ställningstaganden och politiska gränsdragningar.

Sverigedemokraterna har nekats organiserat deltagande i Stockholm Pride. Jimmie Åkesson var den enda partiledaren som inte bjöds in till RFSL:s partiledardebatt under Stockholm Pride 2026. Under Malmö Pride skanderade deltagare i Vänsterpartiets del av tåget ”Hela Malmö hatar poliser”.

Att utestänga ett riksdagsparti från organiserat deltagande är i sig ett politiskt ställningstagande.

Och där väljer alltså Polismyndigheten att marschera.

Det är precis här ert tal om neutralitet havererar.

Jag är homosexuell. Jag är medlem i Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna är inte någon abstrakt logotyp långt borta från verkligheten. Partiet består av människor. Medlemmar, företrädare och väljare. Människor som jag.

När mitt parti stängs ute som organiserad deltagare är det därför inte bara två bokstäver på en valsedel som tar emot budskapet. Bakom partibeteckningen finns människor som har valt att engagera sig, arbeta och rösta för partiet. Även homosexuella människor som jag.

Det är den politiska gränsdragningen Polismyndigheten väljer att placera sig mitt i när myndigheten själv går i Prideparaden.

Och sedan talar ni om att vara ”en polis för alla”.

Ser ni verkligen inte hur provocerande det är?

Man går i ett demonstrationståg därför att man vill manifestera någonting. Det är själva innebörden av en politisk manifestation.

Och här finns inget synligt smörgåsbord där Polismyndigheten kan peka ut vilka delar man stöder och vilka man inte stöder.

När ni går i tåget syns ingen fotnot. Ingen reservation. Ingen asterisk som säger att Polismyndigheten bara ställer sig bakom vissa utvalda delar av arrangemangets budskap.

Ni går i tåget. Ni representerar Polismyndigheten. Ni marscherar under arrangemangets symboler och ni lånar myndighetens namn, auktoritet och förtroendekapital åt manifestationen som helhet.

Det är det människor ser.

Ni kan inte först delta i manifestationen och sedan kräva att allmänheten ska förstå exakt vilka politiska budskap ni själva vill förknippas med och vilka ni i efterhand vill distansera er från.

Det håller inte.

Och det här är betydligt allvarligare än själva Pridefrågan.

Polisen är inte vilken organisation som helst. Polisen företräder staten och är en central del av statens legitima våldsutövning. Därför måste avståndet mellan Polismyndigheten och politisk opinionsbildning vara glasklart.

När medborgare börjar behöva fråga sig vilka politiska rörelser och manifestationer Polismyndigheten känner samhörighet med har något redan gått väldigt fel.

En demokratisk rättsstat kräver en polis som står utanför den politiska kampen.

Och nej, Sverige är ingen polisstat. Men det är just därför vi måste reagera innan gränserna mellan stat, polis och politisk opinionsbildning börjar suddas ut. I auktoritära samhällen går politisk makt och polis hand i hand. I en demokrati ska medborgarna kunna kräva raka motsatsen.

Polisens uppdrag är tydligt.

Skydda Prideparaden. Skydda människors rätt att demonstrera. Skydda vänstern och högern. Skydda Sverigedemokrater och Pridekritiker. Skydda demonstranter och motdemonstranter.

Men kliv ur tåget.

När polisen står bredvid Prideparaden och skyddar den representerar ni rättsstaten.

När Polismyndigheten själv marscherar i Prideparaden har ni lämnat rollen som neutral garant och blivit deltagare i en manifestation med politiskt och ideologiskt innehåll.

Det är en avgörande skillnad.

Jag betalar skatt för en polis vars politiska sympatier aldrig ska behöva angå mig. Om jag behöver er hjälp ska jag aldrig behöva fundera över vilka politiska rörelser, organisationer eller ideologiska miljöer myndigheten känner särskild samhörighet med.

Ni ska vara Sveriges polis.

Inte politisk aktör. Inte opinionsbildare. Inte deltagare i utvalda politiska manifestationer.

Polisen ska skydda Pride. Polismyndigheten ska inte marschera i en politiskt och ideologiskt laddad Prideparad och därefter kalla sitt deltagande politisk neutralitet.

Det stärker inte förtroendet för Polismyndigheten.

Det urholkar det.

Fy skäms.

Adon Gerdes