VM är över. Spanien vann finalen mot Argentina och blev världsmästare. Men det märkliga är att det inte är målen, finalen eller segerpokalen som har fastnat i mitt minne. Det är de norska vikingarna.

Jag öppnade Facebook. Den ena bilden efter den andra visade norska supportrar. De satt i långa rader, fattade osynliga åror och ropade: ”Ro! Ro! Ro!”

Först skrattade jag. Sedan slog en tanke mig. Varför just vikingar? Varför just nu? Jag har läst flera artiklar om den norska Viking Row. De berättar hur den uppstod, hur den blev viral och hur den spreds bland supportrarna.

Men den fråga som intresserar mig mest hittar jag inget riktigt svar på. Varför föddes den just nu? För symboler uppstår sällan av en slump. De föds i en tid. I en kultur. I ett historiskt sammanhang.

Norge är ett land som aldrig riktigt har skämts för sin historia. Nationaldagen firas med flaggor och folkdräkter. Barn går i den traditionella dräkten ”bunad”. Den norska flaggan är självklar. Men den norska självbilden bär också på ett allvar.

Landet ockuperades av Nazityskland under andra världskriget. Kung Haakon VII vägrade ge efter för ockupationsmakten och blev en symbol för motståndet. Kronprins Olav stod vid hans sida och kom senare att bli folkets kung. Det där lever fortfarande. Inte som ett museiföremål, utan som en del av Norges berättelse om landets frihet. Sedan såg jag bilderna från Oslo.

Kung Harald tog emot landslaget på Slottet. Och kronprins Haakon tog trumman, gick ut bland spelarna och supportrarna och ledde den berömda rodden.

”Ro! Ro!” Ro!”

Jag tyckte om den bilden. Inte för att den var kunglig. Utan för att den var folklig. Plötsligt slog det mig.

Vikingen är egentligen en märklig figur. Han har varit död i nästan tusen år. Ändå reser han sig plötsligt ur historien och sätter sig på en fotbollsläktare. Varför? Vi lever i ett Europa som förändrats snabbt. Migration. Islamism. Globalisering.

En växande diskussion om identitet. I en sådan tid börjar människor söka sina rötter. Sin historia och sina symboler.

Kanske är det därför vikingen återvänder? Inte därför att människor vill leva på 900-talet. Utan därför att de söker något som känns äkta. Något som berättar vilka de är och var de kommer ifrån. Jag tror inte att de norska vikingarna bara handlar om fotboll. Jag tror att de berättar något om vår tid.

De skrattar, de leker och de ror. Men under leken finns också ett allvar. Historien tar inte slut. Den ligger under ytan och väntar. Ibland räcker det med ett världsmästerskap för att väcka den till liv igen.

Nu är VM över. Spanien vann. Men det som fortsätter att dyka upp i mitt flöde är inte finalen. Det är inte pokalen. Det är tusentals norrmän som fattar sina osynliga åror och ror tillsammans.

”Ro! Ro! Ro!”

Det blev inte Spanien och deras fotbollskonst jag tog med mig från VM. Det blev den norske vikingen. Och därför fortsätter en enda fråga att följa mig:

Varför just vikingarna? Varför just nu?

”Ro! Ro! Ro!”

Helene Bergman