Henrik Schildt: Vad mer krävs för att säga att det vänsterliberala blocket är islamiserade?

Efter att Simona Mohamsson burit en davidsstjärna runt halsen på Expressens partiledardebatt lät reaktionerna från det muslimska Sverige inte vänta på sig.

Störst uppmärksamhet fick Valley Ghanem, en välkänd profil i det muslimska Malmö. ”Må hon brännas”, skrev Ghanem om Mohamsson på Instagram, där hon tidigare publicerat ett inlägg med den kärnfulla formuleringen ”Jag är islamist”. I en essä publicerad på nätforumet Parabol från tidigare i år uttrycker hon stöd till dödskulten Hamas.

För ett par veckor sedan sattes hela Vänsterpartiet i gungning efter att Expressen publicerade ett reportage som gjorde gällande att flera ledande gestalter, inklusive riksdagsledamöter, hade skrivit kärleksbrev till palestinska islamistiska terrorister i israeliska fängelser. I ett brev uttryckte riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau stöd till Ahmad al-Moghrab för hans ”mod och uthållighet” trots att al-Moghrab är dömd för flertalet självmordsattentat, något som Dokus Sofie Löwenmark var först med att uppmärksamma.

Så sent som i förra veckan skrev Visionspartiets partisekreterare Adel Sadat på X att hans tro förpliktigar honom att förespråka dödsstraff för homosexuella handlingar och otrohet. Sadat passade senare på att rekommendera sina läsare att rösta på Miljöpartiet.

Och sen har vi förstås Socialdemokraternas Annika Strandhäll; en av Sveriges gapigaste judehatare. I sitt senaste bidrag till svensk antisemitism argumenterar Strandhäll i ett inlägg på X att en nioårig judisk flicka i Sverige har sig själv att skylla om hon får utstå antisemitiska påhopp till följd av att hon bär en davidsstjärna.

Det är naturligtvis fruktansvärt att den svenska islamiseringen gått så här långt. Antisemitism, homofobi, sharialagar, islamistiska hot mot folkvalda politiker och empatilöshet mot judiska barn är inte något som längre förekommer i periferin, utan uttrycks på högsta politiska nivå.

Till den som säger att ovanstående exempel är lösryckta och tagna ur sin kontext undrar jag: Vad mer krävs för att ni ska säga att svensk vänsterliberal politik är islamiserad? Islamistiska terrorbrott, parallella domstolar, gängbrottslighet, hedersmord, bidragsfusk; det svenska rätts- och civilsamhället är under enorm press på grund av ett vänsterliberalt block som inte bara tillåter utan förespråkar denna typ av samhällsutveckling.

Det finns ett ljus i mörkret. Islamistiskt stöd från vänsterliberala politiker, medlemmar och opinionsbildare är idag så många, så väldokumenterade och så otvivelaktiga (”Jag är islamist”) att ingen kan säga att detta är ett problem inom respektive parti. Det är en fabriksinställning.

Därmed blir valet inte längre bara en fråga om skatter, välfärd och säkerhet. Konfliktlinjen mellan det vänsterliberala blocket och Tidö-partierna är numera explicit.

Om det inte vore för alla svenskars liv som har drabbats, drabbas idag eller kommer att drabbas i morgon av det rödgröna inflytandet i svensk politik, är det bra att svenska medborgare äntligen får se vad det är som står på spel i september.Islamistiska utspel, stöd till terrorister och antisemitiska angrepp har på kort tid skakat det vänsterliberala Sverige. Exemplen är inte längre undantag, skriver krönikören – de visar vad som står på spel i valet.