Rebecca Weidmo Uvell: Sverigedemokraterna kan vara stolta

Inte ens jag kunde föreställa mig att partiet skulle kliva fram som det här kaosets mest resonabla och mogna röst och göra en 180 för att göra sin insats i slaget om de röda linjerna. Att avstå från regeringsplatserna var både ansvarsfullt och listigt, det skickade direkt bollen till där den ska ligga – till de så kallade vinnarna. Och det fick inte bara fart på regeringsbildningen, det kanske till och med leder till att högern trots allt tar makten.

Dessutom har de rätt i sak. Har man för första gången backat i ett val kräver det eftertanke. Alla visste att den dagen skulle komma, när man inte fick slå klackarna i taket på valnatten utan besviken lomma hem med en klump i magen och frågan ”vad var det som gick fel?” ekandes i öronen. Vi i Moderaterna är experter på att både förlora val och antingen backa och öka i val. Det gör också att vi generellt sett inte tar det lika hårt heller, men när just SD ritade om spelplanen 2014 och partiets ordförande tillika statsminister bara gav upp makten utan kamp kastades vi in i en liknande kris.

Då förlorade vi regeringsmakten efter åtta år, backade i valet och stod utan statsminister, som dessutom avslutade med att bakbinda partiet genom den ökända Decemberöverenskommelsen innan han försvann.

Att använda fyra år efter ett dåligt val och tappad makt till att fokusera på politikutveckling, efter att noga ha analyserat misstagen man gjort tidigare, är både nödvändigt och smart. Det tog Moderaterna hela perioden från 2015 till 2022 egentligen att anpassa partiet, och anpassa företrädarna, efter gällande verklighet och politiska spelplan. Partiet hittade till slut sin givna plats genom att ompröva en rad saker, och detta ledde både till valvinsten 2022 och till att man ökade i valet.

Jimmie Åkesson sa på presskonferensen att SD behöver göra exakt det – hitta tillbaka till sig själva och vilken plats man har givet hur politiken ser ut just nu. Moderaternas svar på den frågan var att både bygga relation med SD och gå tillbaka till sina rötter före projektet Nya Moderaterna, som alla nu helst vill glömma.

Media och andra partier underskattar gång på gång Sverigedemokraterna och glömmer bort att bland de som bestämmer är just långsiktigheten ledord. Den har många gånger vunnit och låtit de fatta andra mogna beslut, som att rösta på Alliansens budget 2015 för att bryta det isolerade läge de satt i sedan de kom in i riksdagen 2010.

Plötsligt stod partiet i centrum av debatten och politiken, när Mattias Karlsson ledde partiet som vikarie och sa ”give’em hell”. Efter 2015 ändrade de sedan ståndpunkter i en rad viktiga områden i allt från friskole-, migrations- och välfärdspolitik, vilket gjorde att Ulf Kristersson 2018 till slut började bygga relationer med partiet, en fika i taget, en lunch i taget tills man efter ett par år började lita på varandra.

Sverigedemokraterna beskrivs felaktigt som kaos, känslostyrt, ansvarslöst för att media också älskar att porträttera dem så, nu senast i en granskning av Ungsvenskarna i DN. Och de sidorna som kommer med ett nytt parti har förstås existerat, men fått alldeles för högt värde när folk sedan ska värdera hela partiet och analysera hur de kommer agera.

Skandaler är skandaler, när SD fattar verkliga beslut är det helt andra egenskaper som lyser starkt. Priset för regeringskaosets mest ansvarsfulla parti går därför följaktligen just till Sverigedemokraterna. Blir det högerregering är det de som ska ha tårtan.