Prenumerera
För ett tag sedan skrev jag om KDs potemkinkulisser, hur partiet låtsas vilja ransonera statsapparaten för att appellera till högerväljare och hur löftena visade sig vara mer tomma än hårda. Samma strategi använder nu migrationsminister Forsell från Moderaterna i frågan om utvisningar.
Med ett halvår kvar till valet står det tydligt för alla som följer politiken att både Liberalerna och Moderaterna har misslyckats med att locka mittenväljare och vänsterväljare till högerblocket. Samtidigt har Sverigedemokraterna seglat upp som det tydligt största partiet i blocket enligt opinionsmätningarna. Det påverkar förstås dynamiken inom Tidösamarbetet.
Detta är ett orosmoln för Moderaterna, även om de inte vill erkänna det. Därför är det inte förvånande att Forsell nu gör allt för att framstå som hård i migrationspolitiken, särskilt när det gäller utvisningar av kriminella. Det är också därför han rest runt i Europa för att delta i viktiga möten och diskutera frågan.
Det första viktiga mötet var med FN:s flyktingorgan UNHCR, där regeringen framförde en vilja att ändra tolkningen av flyktingreglerna. Forsell menar att dagens regler, enligt regeringen, har lett till att personer dömda för våldtäkt i vissa fall har fått stanna i Sverige.
Jag kan instämma i problembilden. Men läget är värre än så. Det handlar inte om vissa fall. Som tidigare nämnts har det svenska systemet, trots lagändringar på nittiotalet, år 2022 och år 2026, sett en minskning av antalet beslut om utvisning efter brottsdom sedan år 2000. Detta trots närmare två miljoner fler invånare, omfattande invandring och en väsentligt ökad brottslighet.
Problemet är alltså inte nytt, utan har förekommit under flera moderatledda regeringar. Ändå var Forsell nöjd över att Sverige var först ut med initiativet och hoppades få med sig andra europeiska och nordiska länder.
Det är ett märkligt stoltserande. UNHCR:s nordenchef Annika Sandlund förklarade i en intervju i Dagens Nyheter att flyktingkonventionen aldrig har varit ett hinder för att utvisa exempelvis våldtäktsmän.
Än märkligare blir det när Forsell nu samlar de nordiska migrationsministrarna i Bryssel (varför inte i norden?) för att diskutera hur de tillsammans kan arbeta för att förändra FN:s flyktingkonvention.
Ska han instruera länder som långt före Sverige har förstått konsekvenserna av oreglerad invandring om hur de ska ändra ett globalt rättighetsdokument? Tanken är befängd.
Det var inte länge sedan som nio länder, däribland Danmark och Italien, skickade ett brev till Europadomstolen med krav på omtolkningar av Europakonventionens rättighetsskydd. Syftet var att göra det lättare att utvisa utländska medborgare som begått brott.
Europadomstolen är mottagare eftersom den ansvarar för att upprätthålla Europakonventionens rättighetsskydd i alla 46 medlemsländer i Europarådet. Samtliga Europeiska unionens medlemsländer är medlemmar och har undertecknat konventionen.
Sverige, som annars brukar delta i migrationsrelaterade initiativ, valde att inte skriva under. Regeringen har aldrig förklarat varför. Inte heller har Forsell behövt svara på hur en omtolkning av FN:s stadga ska lösa Sveriges problem.
Det är viktigt för att förstå helheten av följande skäl: Inom internationell rätt finns både bindande och icke-bindande juridik. Man kan avvika från det ena, men inte från det andra. FN stadgans rättighetskatalog är icke bindande. Europakonventionen är bindande och avgörande i frågor om utvisningar och verkställighetshinder.
Det är odiskutabelt att Europadomstolen i över ett decennium har utökat skälen för att hindra nationella domstolar från att utvisa kriminella som inte är medborgare. Det handlar inte bara om risk för dödsstraff, tortyr eller förnedrande behandling, utan även om familjeanknytning, rätt till akut vård och andra faktorer. Även ifall individen befinner sig i ett land olovligt.
Följdaktligen vore det smakfullt, för att inte säga strategiskt, ifall regeringen hade valt att understödja andra länder i Europa som vill utvisa kriminella invandrare genom att ändra tolkningen av Europakonventionen. Men inga ansträngningar gjordes.
Allt gör inte regeringen fel i frågan. Häromdagen gick de ut och föreslog flera skärpta regler om utvisning på grund av brott. Gärna för mig. Genom att ändra svenska lagar så önskar man öka mängden utvisningar.
Det kommer sannolikt fungera i viss utsträckning, men det är min uppfattning att Moderaternas prognos om att utvisningarna kommer öka från 500 till 3000 per år (sexfaldig ökning) är en medveten lögn man drar till med (trots allt valår).
Samtidigt har inte ett knyst sagts om hur regeringen ska påverka svenska domare till att avvika från principen om lex superior, det vill säga att Europakonventionen står över svensk lag.
Icke att förglömma att dessa lagändringar som implementeras i september bara kom på plats för att SD, genom Tidö-avtalet, har tvingat borgarna till det.
Vad är då min poäng? Det är valrörelse och högern slåss om samma väljare. Historiskt har otillräckliga åtgärder vidtagits för att öka antalet utvisningar av kriminella invandrare. UNHCR eller nordiska ministrar kan inte ändra tolkningen av FN stadgan, och den spelar dessutom liten roll i praktiken. Det som faktiskt styr utvisningsmöjligheterna är Europakonventionen, och den vill Moderaterna varken utmana eller ens medverka till att andra länder omtolkar.
Mot den bakgrunden talar Moderaternas nuvarande strategi fär ett spel för gallerian. Så länge Moderaterna styr migrationspolitiken och Sverige fortsätter följa Europakonventionen kommer vi inte att se någon verklig ökning av utvisningar av kriminella som inte är medborgare.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
