
I artikeln “Bronsåldersfascismen”, publicerad i Kvartal, varnas det för en ny rörelse som “delar de traditionella högerextremisternas mål att göra upp med civilisationen”. Även Aftonbladet ser rött. “Socialdemokraternas besatthet av männen har blivit ohälsosam”, heter det.
Analysen tyder på panik. Hos kvinnor samlar de rödgröna hela 64 procent enligt SCBs nya partisympatiundersökning. Hos männen samlar de dock bara 47 procent – en skillnad på hela 17 procentenheter. Bland de unga männen är stödet för de rödgröna ännu lägre. I åldersgruppen 18 till 29 hade de stöd hos 35 procent av männen, enligt SVT Verian (2024). Andelen unga kvinnor var dubbelt så stor – 70 procent. Socialdemokraterna ser siffrorna rasa bland unga män och undrar förbryllat: har de blivit rasister allihopa?
Det är enkelt att svara på varför Socialdemokraterna misslyckats med att vinna de unga svenska männens röster. Makthavarna, med Socialdemokraterna i spetsen, har skapat ett samhälle som inte värdesätter dem. Civilisationen, som en gång erbjöd vägar framåt för deras viljestyrka, har vuxit till en överreglerad drake som vrålar: Du skall icke!
Det finns inget djupare begär än att känna sig uppskattad, sa psykologen och författaren William James. Men dagens unga svenska män möts av allt annat än uppskattning. Medan kvinnor kvoteras in på toppositioner trängs de unga männen undan. Sju av tio av de som begår självmord är män, och bland unga svenska män är det den vanligaste dödsorsaken.
I gymnasiet har kvinnor ett snittbetyg på 15, medan motsvarande siffra för män är 13,9. Det finns ett utbildningsgap till kvinnornas fördel. Det beror inte på att männen är dummare. Tvärtom – männen presterar bättre än kvinnor på högskoleprovet, trots det stora gapet.
Föreställ er att rollerna hade varit ombytta. Att långt färre kvinnor hade tagit examen än män trots att standardiserade tester visar att de är bättre. Man hade genast skyllt på det förtryckande patriarkatet. Men män får istället höra att de har sig själva att skylla. När det går dåligt för kvinnor är det systemets fel. När det går dåligt för män är det männens fel.
Samtidigt skuldbeläggs svenska män för ett fåtals brott – ofta begångna av män från hederskulturer. Men det våldet tystas ner, samtidigt som svenska män passiviseras av kollektiv skuld. Notera hur den flitigt använda frasen “mäns våld mot kvinnor” undviker att peka ut män från Mellanöstern eller män från Afrika, trots att dessa grupper är överrepresenterade när det gäller just mäns våld mot kvinnor. Istället pekas alla män ut.
I Socialdemokraternas värld får de svenska männen lära sig att känna kollektiv skuld. Invandrarmannen, däremot, lär sig att känna kollektiv stolthet. I Socialdemokraternas värld ska svenskarna agera intergrationskuddar åt gängkriminella och islamister. Socialdemokraterna stödjer aktivt islamiseringen av Sverige. På nationaldagen firade de en muslimsk högtid. Dessutom har de nyligen meddelat att de vill tvångsblanda svenskar och invandrare.
Resultatet blir ett maktvakuum som fylls av män som inte bryr sig om vad feminister tycker. Det våld som motverkas genom att man fryser ut och skuldbelägger de svenska männen uppvägs tiofaldigt av det våld som invandrarmän från hederskulturer tar med sig till Sverige.
Men Socialdemokraterna har ju lovat att införa en stramare migrationspolitik? Fel. Under årets S-kongress vann falangen som förespråkar en liberalare migrationspolitik. En sådan politik skulle innebära en fördubbling av antalet asylsökande.
– Socialdemokratin är en internationell rörelse, sa Magdalena Andersson till de utländska deltagarna i sitt inledningstal.
Denna utveckling är inte oväntad. Filosofen Friedrich Nietzsche varnade redan för över hundra år sedan för en stat som tämjer människan och ersätter viljestyrka med lydnad. Hans stora projekt var att utmana den dystopi han såg framför sig: en framtid där människor är följare istället för ledare. Där de finner sig i att bara vara, snarare än att göra – en framtid där man glömt bort frasen Jag vill, och ersatt den med Du skall icke. Denna konformistiska typ av framtida människa, som han benämnde den sista människan, skulle vara den perfekta invånaren i en civilisation där den som följer flocken är den som överlever.
Det är lätt att dra paralleller till nutiden. Man talar om att det pågår en polarisering mellan kvinnor och män. Forskaren Erik J. Olsson påvisar i Den mjuka staten (2024) en tydlig empirisk skillnad mellan män och kvinnor gällande framförallt benägenhet till grupptänk och konformism. Män gillar inte att bli tillsagda vad de ska tycka, tänka och göra för ett system som inte respekterar dem och deras behov. Naturligtvis uppstår då en konflikt mellan det allt mer reglerade samhället och de unga männen. Däri ligger problemet: civilisationen har bara ett värde i den mån den bejakar livet. När civilisationen hindrar en grupp från att nå sina mål i livet har den inte längre något värde för den gruppen. Det är alltså väntat att männen säger nej till ett samhälle som säger nej till dem.
De stora berättelserna handlar om män som litade på sin egen – och sitt folks – styrka. Historien handlar inte om män som lydde sina fienders budord. Caesar korsade Rubicon därför att aristokratin hade svikit folket och vänt ryggen åt Roms kämpar. På samma sätt korsade svenska män över från Socialdemokraterna till partier som värdesätter dem.
De männen lydde inte budet: "Du skall icke". De sa: "Jag vill!"
Kommentarer förhandsgranskas inte av Riks och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.