Richard Sörman: Näringslivet måste höja nivån på tillväxtdebatten

Svenskt Näringslivs båda ledargestalter, Jacob Wallenberg och Jan-Olof Jacke, skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att valet i september behöver bli startpunkten för en ny tillväxtperiod. USA och Kina har högre tillväxt än Europa och vi behöver komma ifatt.

Wallenberg och Jacke framhåller att de inte bedriver partipolitik, men tillåter sig att framställa en tydlig önskelista för en ökad tillväxt. Minskad regelbörda för företagen, investeringar i infrastruktur och forskning, säkrad kompetensförsörjning (med hjälp av en återgång till frikostig arbetskraftsinvandring) och en avreglering av hyresmarknaden.

Viss av förslagen är säkerligen kloka. Men det finns ett grundläggande problem i resonemanget. Allt handlar nämligen om pengar. Pengar, pengar, pengar – och kortsiktiga vinster. Men det är faktiskt så att allt i tillvaron inte handlar om pengar. Och det som är bra för våra företag behöver inte alltid vara bra för Sverige och det svenska folket.

Den lågkvalificerade arbetskraftsinvandring vi hade mellan 2008 och fram till Tidöregeringens successiva reformer på området var exempelvis djupt skadlig för det svenska samhället. Den bidrog till det farliga och kostsamma utanförskapet, den gödda arbetslivskriminaliteten och den slog delvis sönder svensk arbetsmarknad. Den gjorde livet lättare för vissa företa, men inte för det svenska samhället i dess helhet.

Svenskt Näringsliv uppvisar alltså en ytterst begränsad syn på tillväxt och samhällsutveckling. Ingenting sägs om social och ekonomisk hållbarhet. Inget sägs om vår svenska nationella sammanhållning och stolthet. Ingenting sägs om vikten av trivsel och hemmahörighet för den svenska befolkningen. Allt ska offras på tillväxtens altare.

Och det handlar inte bara om ekonomisk tillväxt utan även om befolkningstillväxten. Efter regeringen Reinfeldts nyliberala reformer av arbetskraftsinvandringen ökade Sveriges befolknings explosionsartat. Riks medarbetare Carl Eos konstaterar i en aktuell artikel på Riks.se att Sverige vid slutet av 2010 hade en befolkning på omkring 9,34 miljoner invånare. Tolv år senare, vid slutet av 2022, var vi 10,52 miljoner invånare.

En av Tidöregeringens stora framgångar är, enligt Eos, att den nu lyckats hejda denna utveckling. Från och med 2023 ökar inte befolkningen alls lika mycket. Vi börjar till och med närma oss en situation där vi har en nettoutvandring. Fler människor lämnar nu Sverige än som kommer hit.

Och varför är det bra? Jo, för att nu får vi en chans att göra Sverige till ett trivsamt land. Nu behöver vi inte stressa fram nya bostäder, nya skolor eller nya vårdinrättningar. Nu kan vi fokusera på att bygga ett trivsamt samhälle i stället för att bara bygga så mycket och så fort som möjligt.

Självklart ska Sverige vara ett samhälle som bejakar tillväxt. Vi ska hålla nere skatterna och lätta på regelverken. Men vi ska inte slå inte sönder vårt samhälle med hjälp av en närmast hysterisk upptagenhet av ekonomisk och demografisk tillväxt. Det finns andra värden i livet än pengar och ökad befolkning.