Markus Johansson-Martis: Nya DO ska bekämpa all diskriminering utom en

Det är i sig inte chockerande, ännu mindre att det är Liberalerna och deras värdegrundsminister, Nina Larsson, som frontar utnämningen. Men det hade varit mer strategiskt att utse en kandidat med mer träffsäker politisk profil. Inte minst då avgående DO:n, utsedd 2020, flera gånger visat sig vara en uttalad opponent mot regeringens förda kriminalpolitik. Tyvärr är risken övervägande att vi får sex år till av samma sak.

Petra Mårselius kommer närmast från Forum för levande historia (FLH). Innan dess var hon sekreterare i Jämställdhetsutredningen (2014–2015) och arbetade på biståndsmyndigheten Sida. Hela karriären har rört sig inom statlig förvaltning och kretsat kring jämställdhet, integration, mänskliga rättigheter och antidiskriminering.

Hon har även varit aktiv i uppdraget sittande regering gav åt FLH att agera "hbtqi-strategisk myndighet". Denna typ av arbete är myndigheten starkt förknippad med. Mest rubriker under hennes tid på FLH uppstod dock tidigare i år, när rapporten om skolelevers attitydförändringar mellan 2013 och 2023 släpptes.

Trots rigorös rådata undanhöll man uppenbara sanningar. Exempelvis att den förändrade synen på minoriteter och personer med avvikande sexuell läggning kan härledas till den kraftigt förändrade demografiska fördelningen bland svenska skolelever. Vid släppet passade myndigheten även på att porträttera resultatet som att det var svenska elever som blivit mer främlingsfientliga, samtidigt som själva rapporten själv visade att svenska elevers utsatthet för brott och trakasserier ökade påtagligt.

Rätt värdegrund

Min skepsis hade sett annorlunda ut om hennes karriärväg varit en annan. Exempelvis om hon hade haft en seriös juristkarriär bakom sig, med tanke på att hon nu ska leda en tillsynsmyndighet. Men istället rör det sig om ännu en värdegrundsarbetare, vilket också präglade måndagens presskonferens.

För det märks att det är valtider. I en intervju med Epoch Times säger Mårselius att hon tänker prioritera samtliga diskrimineringsgrunder, inte minst åldersdiskriminering. Strategiskt, eftersom vi vet att det finns cirka 1 miljon fler pensionärer än det finns svenska ungdomar mellan 18 och 30 år. Dem når man gärna.

Mårselius nämnde att det enligt DO:s årsrapport finns mellan 600 000 och 1 miljon personer som utsatts för diskriminering, men bara 7 000 anmäler (oklart hur man kan uppskatta ett sådant mörkertal). Flest anmälningar gäller funktionsnedsättning och etnisk tillhörighet.

Hennes signaler är anmärkningsvärda då hon nämner många grupper under denna korta tid, utom en: svenskar.

Gruppen som inte nämns

Inom svensk rätt och politik är det inte ännu vedertaget att även svenskar kan diskrimineras och hatas.

Det är inte ens tio dagar sedan media rapporterade om domen i Falu tingsrätt mot 24-årige Bishar Mohamed, som tvingade en 15-årig svensk pojke till oralsex under dödshot och kallade honom "svennejävel".

Men vi behöver inte gå till grova vålds- och sexualbrott för att göra poängen.

Jag känner ingen svensk ung man som under "karriärdagar" i plugget eller ute i arbetslivet inte haft arbetsgivare eller medarbetare som tittat på dem och sagt oförblommerat att de hellre rekryterar kvinnor eller personer med utländsk härkomst. Bonus om personen även har en annan läggning.

En omvänd ordning, att en arbetsgivare öppet säger sig helst vilja anställa svenska unga män, hade inte tolererats. Bland annat därför har vi en DO. För då blåser det upp till storm bland politiker, byråkrater och media. Inom loppet av en vecka hade politiska pekpinnar och rättesnören tagits fram för att åtgärda situationen.

Och om historien är en indikator på framtiden kommer det rådande läget inte att ändras ens med en diskrimineringsombudsman utsedd av Tidö-regeringen.