Nima Rostami: Det islamiska hotet är ständigt närvarande

Händelsen i den spanska exklaven Ceuta visar återigen det ständiga närvarande hotet från islam. Tusentals unga muslimska män under kaotiska former tog sig över gränsen från Marocko till Spanien. Detta sker utan någon som helst ”migrationskris” i Marocko. Detta var en invasion som sätter Spanien och i förlängningen övriga EU-länder i gungning.

Det finns förvisso specifika, kortsiktiga förklaringar till just denna incident, diplomatiska spänningar mellan Spanien och Marocko, inhemska politiska motiv hos marockanska myndigheter att tillfälligt släppa taget om gränskontrollen. Samt den spanska domen från landets högsta förvaltningsdomstol om ett specifikt asylfall (handläggningsfrågor) inklusive den spanska socialist regimens senaste migrations-amnesti. Men den som stannar vid dessa förklaringar missar den underliggande mekanismen. Incidenter av förevarande slag bör vara väckarklocka om islams mångfacetterade hotbild.

Den islamiska ideologins hot

Ceuta-händelsen är ett fenomen som handlar om islamisk ”hijra” som siktar på att expandera islam och ta över Europa (Dar al Harb/krigets boning) inifrån. Islams försök att ta över Europa nådde inte framgång och sista kalifen, det ottomanska riket, föll samman för drygt ett hundra år sedan. När våldsmekanismen inte länge fungerade har nu islam via inhemska medel, den västerländska liberaldemokraten som instrument, blivit en effektiv metod att islamisera Europa inifrån. Det har dock visat sig att vara mera framgångsrik själva muslimer anade.

Den västerländska sekulär-liberala framgångssagan som har skapt välfärd och framgång och kunnat frigöra sig från många bakåtsträvande avarter av ideologer tillåter genom ”naivitet” självhat och extremism som islam handlar om att förgöra väst. Det europeiska regelverket, oavsett tillfälliga triggerfaktorer, gång på gång visat sig sårbart för just den här typen av påtryckning och ”hijra”.

Bristfälliga säkerhetsstrukturer som underminerar väst

En besläktad oro är eftersläpning i rättssystemets förmåga att hantera konsekvenserna av stora och snabba befolkningsförändringar. Lagstiftningen och myndighetsapparaten har –byggts upp för en annan tid och skala, och att den ännu inte fullt ut anpassats till dagens verklighet. Allt från resurser till gränsbevakning och myndighetssamverkan, till hur påföljdssystemet och säkerhetsstrukturer är utformat för brottslighet kopplad till organiserad och kriminella nätverk som genom demografisk förändring professionaliserats. Särskilt oroväckande är främmande och antagonistiska islamiska länders möjligheter genom ideologisk styrning och by proxy få inflytande, makt och påverkansmöjligheter.

Därtill opererar utländska säkerhetstjänstagenter i Sverige fritt. Detta sker genom den muslimska demografin. Agenter, islamister, missionärer och diktatorers sänds genom migrationsvågor till väst. De erhåller så småningom medborgarskap med lojalitet som styrs

Vänsterns och liberalers migrationslagstiftning och pull-faktorer

Ett återkommande mönster är att generösa asylsystem, långsamma återvändandeprocesser och förmånliga sociala villkor fungerar som pull-faktorer. Faktorer som gör Europa, och länder som Sverige i synnerhet, till ett attraktivt slutmål. Så länge regelverket signalerar att den som väl tagit sig in har goda chanser att stanna och få förmåner utan att jobba, kommer incitamenten att fortsätta drivaantagonistiska grupper till Europa.

Sveriges nuvarande regering har med olika migrationsreformer kommit långt men mycket återstår att göra. Dessa reformer är bräckliga och riskerar, vid ett rödgrönt maktövertagande, att gå förlorade. Ett tydligt exempel är den spanska socialistregimens migrations-amnesti.

Demografisk förändring som politisk fråga

I sammanhanget blir den demografiska förändringen en avgörande fråga. Detta är vid svenskt vidkommande en central fråga. Det handlar inte om integration eller arbetsmarknadsrelaterade frågor, utan om nationell identitet över tid. Härkomst, kultur och etnicitet är centrala byggstenar i vad som håller samman en nation, och att förändringar i befolkningssammansättning därför bör betraktas som en politiskt central fråga snarare än enbart en demografisk detalj.

Strävan för att bevara denna sammanhållning är en ständigt pågående uppgift. Ceuta bör läsas som ännu ett tydligt exempel på alla ovan nämnda hotnivåer. Varje enskild händelse riskerar att avfärdas som unik om man inte samtidigt ser det mönster som upprepas, i regelverk, i rättstillämpning och i den bredare debatten om vilka värden och identiteter som ska forma Europas inklusive Sverige framtid.

Nima Rostami, advokat och konservativ debattör