Nima Rostami: "Shariadomstolen" – vägen för sharia in i svensk rätt

Processen går inte av sig själv, muslimer bär islam vidare, och sharia är en integrerad del av islam. Värst av allt är att relativistiska vänsterpolitiker främjar denna utveckling i Sverige. Ett konkret uttryck för detta är "shariadomstolen", som den miljöpartistiska juristen har drivit sedan oktober 2025. Trots den kritikstorm som följt, försvarar han återigen behovet av att tolka familjerättsliga förmögenhetsförhållanden i ljuset av sharia.

Det som är särskilt problematiskt i argumentationen är att islamiska principer marknadsförs med religionsfriheten som täckmantel. Detta är ett sätt att tysta ner "naiva" svenskar när konstruktionen ifrågasätts. Faran är större än man tror: det handlar om en reträtt till reaktionära religiösa normer, där religiösa (sharia) mönster riskerar att "frivilligt" permanentas i det svenska samhället och drabba kommande generationer.

Den rättsliga grunden: varför skiljeförfarande inte passar familjerätten

Skiljeförfarande har hittills i svensk rätt använts av företag vid tvister som uppstått i anledning av kommersiella avtal, där parterna i förväg kommit överens om att hänskjuta tvisten till en bestämd skiljenämnd. Sådana avtal vilar på väletablerade nationella och internationella regelverk och konventioner. Svenska privatpersoner har däremot aldrig haft anledning att hänskjuta familjerättsliga förmögenhetsförhållanden, arv och bodelning, till skiljeförfarande.

Det finns visserligen dispositiva delar inom svensk familjerätt som parterna kan avtala om, men tolkningar som strider mot lagens tvingande delar är ogiltiga. Ett äktenskapsförord är det avtal där makar kan komma överens om sina tillgångars status och göra lagval men detta förutsätter att motsvarande rättsinstitut existerar i den utländska materiella rätten, och avtal som strider mot svensk ordre public är under alla omständigheter ogiltiga.

Högsta domstolens avgörande om den islamiska principen mahr, brudpenning (NJA 2017 s. 168) illustrerar detta väl. Domstolen konstaterade att mahr, som är baserat på sharialagstiftning, är ett för svensk rätt "typfrämmande rättsinstitut" vars förenlighet med svensk rätt är omöjlig. Samma logik gäller generellt, oavsett hur många klausuler som förs in i ett avtal för att ge sharia företräde, saknar detta rättsverkan i svensk kontext.

Varför konflikten uppstår: skillnaden mellan rättstraditionerna

I flera länder i MENA-regionen är familjerätten så sammanflätad med islamisk sharia att det inte går att tala om civilrättslig lagstiftning i egentlig mening. I vissa länder finns inte ens borgerliga vigsel. Sharia utgör normen både religiöst och civilrättsligt, och rymmer många tvingande bestämmelser. Detta skiljer sig fundamentalt från exempelvis kristendomens ställning i svensk rätt, som är så pass anpassad till individuella rättigheter att man inte längre kan tala om renodlat religiöst baserad lagstiftning.

Denna skillnad skapar konkreta komplikationer för personer med dubbelt medborgarskap, särskilt i migrantdiasporor med muslimska äktenskap. Det kan finnas ett upplevt behov av att lösa familjerättsliga frågor enligt hemlandets ordning, men problemen rör så gott som uteslutande kvinnors ställning, eftersom kvinnors rättigheter genomgående kolliderar med sharia-baserade regelverk. Den svenska rättsordningen har ingen bra lösning på detta, av det enkla skälet att en diskriminerande rättstradition i grunden är oförenlig med svenska sekulära värderingar.

En internationell, inte bara svensk, måttstock

Med anledning av ovan saknar betydelse hur mycket den svenska miljöpartistiska juristen, genom skiljeförfarande, tar in klausuler någonstans i avtalet för att ge sharia företräde i svensk rätt. Det finns inget behov av shariaregelverk i svensk kontext.

Frågan bör inte handla om att göra plats för sharia i svensk rätt, istället bör måttstocken vara att de islamiska ländernas egna rättsordningar anpassar sig till internationellt erkända, icke-diskriminerande normer som skyddar svaga parter, i första hand kvinnor och barn. Än i dag har Barnkonventionen inte ratificerats av många länder med sharia-inspirerade lagstiftningar, eftersom Barnkonventionens innehåll strider mot sharia. Detta är ett exempel på att konflikten inte bara är svensk, den är också global.

När lagstiftningen är så pass tydlig framstår införandet av sådan förfarandet (”shariadomstolen”) framstår som ett fräckt försök att bakvägen föra in islamisk sharia i svensk rätt. Då måste verksamheten lagstiftas bort.

Nima Rostami, advokat och konservativ debattör