Richard Sörman: Vänstern har inget projekt framåt

Det rödgröna kaos som redan har brutit ut i regeringsförhandlingarna och till och med i tillsättandet av en ny talman avslöjar med all önskvärd tydlighet att vänstern inte hålls samman av något gemensamt framåtsyftande politiskt projekt.

Snarare är det motståndet som förenar de fyra vänsterpartierna. Motståndet mot Sverigedemokraterna och motståndet mot den konservativa återställning som inleddes under förra mandatperioden.

Samtidigt är situationen så paradoxal att många av vänsterpartiernas väljare och även företrädare uppskattar vissa reformer som Tidö genomdrev.

Straffskärpningarna kommer troligtvis ligga kvar. Polisen kommer få fortsätta arbeta med sina nya och skarpare verktyg. Stora delar av den nya migrationspolitiken kommer möjligtvis också ligga kvar (får vi hoppas). Kärnkraftsprogrammet kommer tuffa på även om Miljöpartiet kommer gruffa lite. De omfattande reformer som gjorts inom skolan kommer inte rivas upp.

I ett större perspektiv ser situationen ut ungefär som följer.

I trettio år har våra politiker prackat på oss progressiva samhällsexperiment. Den gamla samhällsordningen skulle nedgöras med hjälp av invandring, mångkultur, feminism, genusteorier, flumpedagogik, vindkraft, grön omställning och vänsterpräglade normer och värderingar. Men nu har mycket av den luft som fanns i det här projektet blåsts ur. Vi har som sagt haft fyra år av en konservativ återställning. Allt har inte vänt, alla är långt ifrån nöjda, men mycket har förändrats.

Den bärande idén hos de fyra vänsterpartier som nu vunnit valet verkar vara att hejda och kontrollera den här återställningen. Precis som de vill förhindra allt vidare inflytande från Sverigedemokraterna. Men någon egen samlad idé framåt har de inte. Och vad skulle det vara? Magdalena Anderssons meningslösa floskler om ”det starka samhället” eller om att vi ska ”ta Sverige på allvar”?

Hur ska Centerpartiet och Vänsterpartiet kunna enas om en väg framåt för Sverige? Och hur ska de nygamla Socialdemokraterna, som har anammat stora delar av Tidös migrations- och rättspolitik kunna enas med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i frågor om energi och invandring? Och hur ska Magdalena Andersson kunna hålla sin egen vänsteropposition i partiet nöjt?

Sanningen är antagligen den att vänstern redan har rott sitt projekt i hamn. De ville få bort Tidöpartier och framför allt Sverigedemokraterna från makten. Vad de själva ska använda makten till är högst oklart.