Att S, V, MP och C tänker rösta nej till att avskaffa mängdrabatten för grova brott väcker knappt någon upprördhet bland den samlade vänstern. Däremot leder ett inlägg på X från ett moderat statsråd, som lyfter fram fakta om de sakpolitiska skiljelinjerna mellan Tidöpartierna och de rödgröna, till det.

Statsrådet Anna Tenje (M) skriver på X: “Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre. Vad väljer du?”

Sedan dess har vänsterpolitiker och opinionsbildare med den politiska läggningen tävlat om att markera sin avsky mot Tenje och Moderaterna. Strategin tycks vara att få bort fokus från själva sakfrågan till att i stället få diskussionen att handla om statsrådets så kallade tonläge.

Reaktionerna på Tenjes X-inlägg är för många för lista här. Men några exempel:

Vänsterpartisten Ulla Andersson på X: “Du har noll moral och borde skämmas du är statsråd! Hur lågt kan du sjunka? Hur dåligt omdöme har du?”

Annika Strandhäll har såklart stöttat upp den kritiska linjen mot Tenje på sitt X-konto. Huruvida hon gjorde det på order från Sveavägen 68 eller av egen övertygelse kan vi bara spekulera om.

“Vad händer med Moderaterna? Kommer förtroendet för partiet någonsin att återupprättas?” Så skriver Katarina Erlingson, ledarskribent på Hallands Nyheter, vars ledarsida är oberoende liberal. Med andra ord ungefär lika lite höger som Dagens Nyheters ledarsida.

Erlingson kommer med en välbekant uppmaning. Titta er i spegeln!

“Ni moderater som var med under alliansåren, hur kan ni se er själva i spegeln när ni låter er statsminister och era ministrar göra sig själva till åtlöje. Och dessutom ha mage att slänga Fredrik Reinfeldt under bussen?“

Chefen för Aftonbladets ledarsida Anders Lindberg, skriver på Facebook: “Högern i sociala medier håller ju på att bryta samman totalt.”

Reaktionerna tyder på att Anna Tenje har träffat en öm punkt. Och det hade hon inte kunnat göra om den inte fanns – i form av Socialdemokraternas egen politik. Socialdemokraterna och partiets svans bemödar sig såklart inte att kommentera själva sakfrågan.

Det hela är ett exempel på hur patetiska attackerna mot Tidöpartierna ofta är. När tillräckligt många med inflytande signalerar att ett uttalande är skandalöst uppstår ett tryck på andra att reagera på samma sätt. Att avstå från att delta kan uppfattas som ett ställningstagande i sig.

För hade alla dessa människor verkligen reagerat så kraftfullt om de var och en, isolerat, hade sett Tenjes inlägg i sitt eget flöde?

Förmodligen inte. För de allra flesta hade Tenje inlägg sannolikt passerat förbi utan närmare eftertanke och scrollandet fortsatt. Men när en sådan här boll är i rullning uppfattar vissa det närmast som en självklarhet att hoppa på tåget. Grundorsaken, alltså Tenjes inlägg, nagelfars i det stadiet över huvud taget inte.

Detta digitala flockbeteende, som vuxna människor okritiskt låter sig bli en del av, är i sig pinsamt.

Självklart ska politiska uttalanden granskas och ifrågasättas. Men det är skillnad mellan en självständigt grundad invändning och en reaktion som framför allt drivs av gruppdynamik.

Jag tror dessutom att ledarskribenter som Katarina Erlingson har fel om att Anna Tenjes inlägg skadar förtroendet bland potentiella väljare. Tvärtom har hela den här metadiskussionen (i den mån den har nått ut till vanliga väljare) bidragit till att kasta ljus på ett viktigt sakförhållande. Nämligen att Socialdemokraterna och partiets tilltänkta regeringsunderlag inte bryr sig om att alla våldtäktsoffer ska få upprättelse.

Dagens straffsystem innebär att den som begår många brott i praktiken får mängdrabatt. När flera brott prövas samtidigt är det främst det grövsta brottet som avgör straffet, medan övriga brott får allt mindre betydelse. Resultatet blir att många brottsoffer aldrig får den upprättelse de förtjänar. Polisen väljer i många fall att inte ens utreda dem eftersom en fällande dom ändå inte skulle få någon praktisk betydelse för påföljden.

Ett uppmärksammat exempel är den så kallade Nytorgsmannen, som i november 2021 dömdes till endast fem års fängelse för flera våldtäkter och en rad andra vålds- och sexualbrott. Straffet blev betydligt kortare än vad brottens samlade allvar motiverade, till följd av straffreduktion vid flerfaldig brottslighet.

Att de rödgröna partierna vill ha kvar den ordningen förtjänar att uppmärksammas. Visst. I en bättre politisk värld hade politikerna ägnat mer tid att prata om sin egen politik än motståndarnas. Men att vi har det debattklimat vi har är de etablerade medierna åtminstone delskyldiga till eftersom att de inte verkar vara intresserade av att granska Socialdemokraternas politik. Lägg därtill att Socialdemokraterna inte gärna pratar om sin egen politik.

Men var ändå inte Anna Tenjes “tonläge” onödigt hårt? Rentav oansvarigt? Givet sakfrågan, det vill säga att Socialdemokraterna även fortsatt vill att våldtäktsförövare ska få mängdrabatt, så är svaret på de frågorna nej.

Erik Hagström