Mira Klang: Kvinnofängelser är inga lekplatser för män

Våldsamma och sexuellt trakasserande män i kvinnofängelser. Det låter misstänkt likt den varning som jag själv och andra utfärdade inför riksdagens beviljande av den nya könslagen som förenklat processen att byta sitt juridiska kön. Numera kan män göra det bara de känner för det, med tomteskägg och könsorgan intakt, och så få tillgång till kvinnliga utrymmen. Dessvärre ville inte ens hela högern lyssna; det var Ulf Kristersson (M) som var drivande i genomförandet.

På söndagen rapporterade Expressen att Paulus ”Lily” Abdelshahed, mannen som lät sina barn ovetandes välja sin sista måltid bestående av Happy Meal och godis innan han mördade dem i hemmet, sprider skräck i kvinnofängelset i Ystad. Han hamnade där efter att han, under tiden som straffet avtjänas, bytt namn till Lily och sitt juridiska kön till kvinna.

Bland annat berättar en fånge att ”Lily är lång, bred och skäggig och går runt i för kort nattsärk och visar snoppen, som dinglar fritt”. Kritiserar fångar eller personal detta på olika sätt får de höra av Kriminalvården att de är fientliga mot transsexuella.

Nu står vi alltså här. Vi har, och har även tidigare haft, flera manliga mördare placerade på kvinnoanstalter där de sprider skräck bland kvinnliga fångar. Allt för att den progressiva vänstern med hjälp av glåpord och skammande lyckats manipulera stora delar av allmänheten till att spela med i charaden trots annan övertygelse.

Så vad tror ni hände när jag varnade för att detta var precis vad som skulle ske med en mer liberal lagstiftning för juridiska könsbyten, efter att ha observerat utvecklingen i andra västerländska länder som USA och Storbritannien, och sa att bara kvinnor kan vara kvinnor? Den skattefinansierade translobbyn RFSL skickade en regnbågstandborste och koltandkräm till min privata brevlåda med uppmaningen att tvätta min mun. Och när läkaren tillika forskaren Agnes Wold varnade för detsamma fick hon, också av RFSL, skampriset Rosa Tisteln.

Misstänkta kvinnomördaren Robin ”Vilma” Andersson, som jag var första journalist att publicera namn och ansikte på, är ännu bara häktad efter mordet han begick på juldagen i fjol. Vad ska hända när han blir dömd? Ska även han tillåtas gå omkring i ett kvinnofängelse och lajva kvinna? Det blir i praktiken ytterligare bestraffning av kvinnliga fångar, varav merparten avtjänar fängelsestraff för ett icke-våldsamt brott. 
Vi är många som är upprörda över det som Expressen rapporterade på söndagen. Men hur kommer det sig att allmänheten upprörs först efteråt? Mönstret ser alltid likadant ut. Några varnar, andra avfärdar, varningen blir verklighet och de som avfärdade den blir jättejättearga på hur det kan få gå till såhär. 

Vi kvinnor som grupp måste våga stå på oss i den här frågan, trots anklagelser om ”transfobi” och annat, och kräva att riksdagen upphäver den nya könslagen. Hur staten ska betrakta män som av olika skäl gör anspråk på kvinnors utrymmen är i allra högsta grad en fråga om kvinnors trygghet och säkerhet; manliga våldsbrottslingars mer eller mindre genuina önskan om att tillhöra det motsatta könet kan inte trumfa det.