Linnea Klingström: Trollkorsen på E4:an

E4:an norr om Gävle har länge varit en olycksdrabbad vägsträcka. Bilar har frontalkrockat och börjat brinna, motorcyklar har kört av vägen och många resenärer har vittnat om oförklarliga motorstopp på sträckan. Trafikverket menar att olyckorna kan bero på att vägen växlar mellan ett och två körfält. Det är det rationella, moderna samhällets svar. Men folktron har en annan förklaring.

När bygget av E4:an skar rakt genom Skarvberget i slutet av 1980-talet spreds rykten om att man stört småfolkets marker. Trafikverket mottog upprörda brev som ifrågasatte hur de kunde bygga en väg över en plats där trollen bodde. I andra brev varnades det för vad som skulle kunna hända om man väckte småfolkets vrede.

Vägbygget blev av ändå och när olyckorna sedan avlöste varandra fanns förklaringen redan där, formad av århundradens berättartradition. I diskussionsforum på internet talades det om både vättar, tomtar, vittra och de underjordiska. Vissa menade att det rent av var förfädernas andar som störts.

Sedan snart ett år tillbaka har någon, eller några, börjat sätta upp trollkors på vägskyltar längs sträckan. De har konsekvent plockats ner av Trafikverket med hänvisning till trafiksäkerheten. Men trollkorsen har kommit tillbaka. I september sattes ett nytt trollkors upp. Denna gången på ett staket.

Trollkorset är en skandinavisk skyddssymbol; en järnögla med korslagda ändar. I det gamla bondesamhället ristades eller spikades liknande symboler upp över ladugårdsdörrar och fönster för att hålla troll, vättar och oknytt borta från både folk och fä. Ofta smiddes de av järn som i sig ansågs ha en magisk förmåga att avvärja det övernaturliga.

Kommentarerna till en artikel i Gefle Dagblad om det senast uppsatta trollkorset visar att tron på övernaturliga väsens närvaro vid Skarvberget är högst levande än idag:

”Be troll och vättar om lov att få åka på deras väg. Det gör vi alltid. Då är det lugnt” skriver någon.

”Jag hälsar och tackar alltid för att jag får åka på deras berg. Glömde det en gång och då gav kopplingen upp i Tönnebro…” skriver en annan.

”Jag hälsar alltid på knytten när jag åker förbi där” och ”Trafikverket har noll koll!! Jag sänker alltid farten där och tackar alltid när inget händer” är två andra kommentarer med många gillmarkeringar.

När människor drabbas av till synes oförklarliga olyckor på samma sägenomspunna plats räcker uppenbarligen inte vetenskap och myndighetsbeslut till för att lugna det mänskliga psyket. Det är i glappet mellan det vi kan kontrollera och det oförutsägbara som symbolerna och myterna kliver in.

Att någon i dagens högteknologiska Sverige tar sig tid att smida eller tillverka ett trollkors och montera det längs en vältrafikerad motorväg visar att folktron inte är död. Vi bär fortfarande på samma behov av skydd och kontroll mot det oförklarliga som våra förfäder gjorde. Symboler och myter som ger oss en känsla av handlingskraft mot det okända.

Trafikverket menar att trollkorsen riskerar att dra till sig förarens uppmärksamhet och öka risken för olyckor. Men kanske behöver de tänka om. Kanske är trollkorsen precis det som behövs för att minska olyckorna på vägen genom Skarvberget. Inte minst då Trafikverkets egna åtgärder tycks verkningslösa.

På Island tar myndigheterna idag ofta hänsyn till vad som kallas för huldufólki∂, alverna, när man bygger vägar. Inte sällan får vägarna helt enkelt anläggas kring alvernas bostäder.

Här i Sverige kommer myndigheterna att fortsätta plocka ner trollkorsen av säkerhetsskäl. Men symboliken i att de ständigt återvänder visar att oavsett hur snabbt vi kör, bär vi alltid med oss vårt behov av historia, mystik och tradition i baksätet. Trollkorsen vid Skarvberget påminner oss om att vi inte är så olika våra förfäder trots allt.