En majoritet av de närvarande Europaparlamentarikerna röstade ja till att avslå ett förslag, men det trumfades av ledamöter som inte ens var på plats med hjälp av procedurella regler.

Frågan gäller det som har kommit att kallas chat control 1.0. I praktiken förlänger det onlineplattformarnas möjlighet att skanna privata chattar och e-post efter övergreppsmaterial mot barn.

Syftet låter vällovligt, minst sagt. Problemet är att det finns skäl att dra öronen åt sig av integritetsskäl. Men själva sakfrågan kan vi lämna därhän i den här texten.

Att via trixande med procedurella regler köra över en de facto-majoritet i parlamentet säger dessvärre en hel del om EU-samarbetet som sådant. Åberopandet av en artikel i parlamentets arbetsordning om att rösta igenom “brådskande förfarande” gjorde det möjligt att baxa igenom ett förslag, trots att det fanns en majoritet emot det i det fysiska parlamentet.

I Europaparlamentets arbetsordning står det om just detta brådskande förfarande att det kan användas “till följd av oförutsedda händelser”. Ingen kan med hedern i behåll hävda att ett lagförslag, så som chat control, och EU-institutionerna arbetat med i flera år är något “oförutsett”.

Syftet med det brådskande förfarandet tycks snarare vara att parlamentet ska kunna vara beslutsfähigt vid händelse av kris och akuta skeenden, och inte behöva invänta att samtliga ledamöter hinner ta sig till parlamentet.

Att man dessutom väljer denna metod i en tämligen kontroversiell fråga gör knappast saken bättre. Det finns inget överflöd på EU-frågor som leder till ordentlig debatt i medlemsstaterna. Chat control är ett undantag då det verkligen engagerar. Förslaget handlar inte om någon marginell justering av tullsatsen på kakor gentemot tredjeland.

Exemplen är tyvärr många när EU-systemet inte accepterat nej, utan fortsatt trycka på och återkommit med kosmetiska förändringar, men hävdat att det är ett nytt förslag. Och till slut lyckats baxa igenom EU-etablissemangets vilja.

Det är även intressant att se hur de svenska partierna ställde sig i omröstningen och jämföra det med vallöften de givit. Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet röstade för en förlängning av chat control. Liberalerna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot, medan Miljöpartiet avstod.

Dagens omröstning visar varför allt fler européer känner misstro mot EU-institutionerna. När en majoritet röstar nej, men ändå förlorar, skickas ett tydligt budskap om att procedurer väger tyngre än folkviljan.

Nu väntar nästa strid. Chat control 2.0 – den permanenta lagstiftningen – ligger sedan tidigare på förhandlingsbordet. Om dagens händelser är en försmak av hur EU-institutionerna tänker hantera motståndet mot den lagen finns det all anledning att vara vaksam.

För många medborgare i medlemsstaterna upplevs besluten på EU-nivån som svårbegripliga och fattade av institutioner där möjligheterna att utkräva politiskt ansvar är begränsade. Dagens omröstning lär inte minska den känslan.

Just därför borde EU:s makthavare anamma en försiktighetsprincip när de hanterar kontroversiell lagstiftning. Det gäller särskilt på områden som rör grundläggande fri- och rättigheter.

EU-lagstiftning har företräde framför nationell lagstiftning och får därmed direkta konsekvenser för hundratals miljoner människor. När makten är så omfattande måste också den demokratiska ödmjukheten vara desto större.

I stället tycks EU-maskineriet alltför ofta välja motsatt väg och tänja på procedurer samt driva igenom förslag trots ett uppenbart motstånd. Det riskerar att ytterligare urholka förtroendet för det europeiska samarbetet.

Erik Hagström