Somaliska diasporan blev svenska valets stora vinnare

Dammet har lagt sig och Sverige har nu fått en ny riksdag på plats. Det är givetvis med lätt irritation man skriver denna text när Socialdemokraterna och den rödgröna röran tog hem valet med en knapp vinst.

Samtidigt som man sett en eufori på Instagram och den arabisktalande delen av TikTok över segern kan jag inte undgå att notera att vinsten för de rödgröna minst sagt kommit med en bitter eftersmak för segrarna.

Det har blivit en het debatt om ”klanröster” i Sverige. Debatten började när miljöpartisten Leila Ali Elmi, som var totalt okänd för merparten av de svenska väljarna och göteborgarna kryssade sig in i riksdagen från plats 21 och knep ett av Miljöpartiets två riksdagsmandat i Göteborg.

Fenomenet är dock inte nytt och sågs redan 2018. Men den då smått psykosartade debatten om invandringen gjorde att kritiken mot klanröster avfärdades som rasism och sunkiga SD-värderingar.

Nu är det än svårare att avfärda fenomenet, då vi i valet 2026 ser att flera personer från den somaliska diasporan tydligt visat sig vara riktigt folkkära kryssraketer. Senast har vi exemplet med Mohamed Abdukani, som kryssar sig förbi MP-toppen Linus Lakso i Eskilstuna.

Liknande fenomen utspelar sig även i Dalarna, där Mohamed Abdukardir Ali, som stod på nionde plats för Vänsterpartiet i Dalarna, ser ut att ha gått riktigt väl hem i stugorna. Han kryssar sig förbi den mångåriga V-profilen Kajsa Fredholm. Man kan säga att den satsning partierna gjort på de etniska diaspororna i vårt land fungerat bra för det totala antalet röster, men mindre bra för partiföreträdarna.

Att valet 2026 blev ett etnifierat val och att minoriteter i Sverige mobiliserat som tokar med hjälp av de rödgröna partierna är vida känt. Det är lite lustigt att det var just 2026 som moskéer i Sverige helt plötsligt fick ett brinnande intresse för klimatet och HBTQIA++ och uppmanade sina anhängare att rösta på de partier som profilerar sig i dessa frågor.

Eller så kanske det bara handlar om det vedertagna resonemanget att människor kommer att rösta efter sina etniska och kulturella intressen före Sveriges bästa? Detta borde vara en väckarklocka för alla högerpartier: vägen till regeringsmakten kan nå en ”point of no return” om man vacklar i migrationspolitiken framöver.