Elias Norgren: Skönt med regeringskris

Det finns inget som spär på politikerförakt så mycket som när politikerna gör sitt jobb, om man ska tro den gemene tyckaren i media när riksdagen fortsätter sin ökenvandring mot en regering. Epitet om politikernas “sandlådebeteende” och barnslighet framstår faktiskt i sig som ganska infantilt. Förstår vuxna politikkonsumenter inte att det är saker som står på spel?

Man kan ställa sig frågan hur många i Sverige det är som verkligen bryr sig om att Sverige inte haft någon regering på sex veckor. Har landet blivit sämre för det? Får offentliganställda inte ut sina löner? Håller myndigheter och skolor stängt? Sverige är trots allt ganska bra på att fortsätta fungera även när det finns en osäkerhet kring hur nästa budget kommer att se ut.

Alla länder kan må bra av att slippa en klåfingrig regering ibland, och med tanke på vad de mest realistiska regeringsalternativet – en S-, MP-, C- och V-regering – skulle kunna åstadkomma för skada ska vi nog vara glada att vi är förskonade.

Det är faktiskt demokratiskt sunt att vissa riksdagspartier har röda linjer och ställer krav på reellt inflytande, även när kritiker anklagar det för att vara narcissistiskt och småsint. För faktum är att “vem som får regera med vem” kan i sig vara sakpolitik.

Att Vänsterpartiet får ministerposter är en stor utveckling, som Nooshi Dadgostars parti har rätt att driva på för, i egenskap av riksdagens fjärde största parti. Men likväl är det helt rimligt att Centerpartiet inte vill bidra till att normalisera samma parti – ministerposter och inflytande är inte kosmetika, det är i sig möjliggörande för genomslag av politik, och dessutom en erfarenhet som förbereder partierna för att fortsätta utöva makt även i framtiden. Vi ska inte vara upprörda över att ideologi fortfarande äger visst utrymme i svensk politik, det behöver vi mer av. Allt handlar inte hela tiden om att bara “komma överens”.

Hade partiernas väljare instämt i att detta är ytligt, fånigt eller obstinat, som många journalister verkar tycka, hade de kunnat rösta på ett annat parti.

Regeringslåsningarna har ibland beskrivits vara att “inte visa väljarna respekt”, men i vissa fall är det kanske att slopa de röda linjerna som vore det stora väljarsveket. I andra fall kan det också vara så att vissa partier inte vill, eller ens behöver, visa alla väljare respekt. De har ju sina egna.

Länge leve regeringskrisen och politiker som tror på högre ideal snarare än budgetdeadlines och lösning för lösningens skull.

Elias Norgren