Mira Klang: Sosseeliten vänder Andersson ryggen

Bilden av Magdalena Andersson som nu målas upp i medier med mer eller mindre röda ledarsidor är inte nådig. I stället för att sluta upp runt den stora ledaren har även S-tyckonomer börjat markera avstånd. Och de gör det med full kraft.

I Expressen-krönikan ”Det är ansvarslöst, oseriöst och ovärdigt” gör Jens Liljestrand på torsdagen en fenomenal, snudd på vacker, toksågning av Magdalena Andersson efter att hon föll i riksdagens statsministeromröstning. Han skriver:

”Efter dagens förutsägbara förlust i statsministeromröstningen framstår Magdalena Anderssons tårtkalas och landsmoderliga ”tal till nationen” som något man vill ta en lång, kokhet dusch för att förtränga. Detta är med stormsteg på väg att bli ett unikt genant kapitel i svensk politisk historia.”

Vidare beskriver han hur han skäms över resultatet som uppenbarat sig efter att själv ha röstat på det rödgröna så kallade blocket, och går så långt som att säga att han har ”svårt att se socialdemokratin gå vidare från denna höst som statsbärande politisk kraft” oavsett hur resultatet slutligen blir. Han toppar det med att insinuera att Magdalena Andersson ser ut som en figur från muminvärlden. Ur ett stilperspektiv kan jag hålla med om sistnämnda; hon borde dumpa de märkliga skorna och den sura minen.

Hur som helst verkar inte Jens Liljestrand vara den enda som är kritisk. I det politiska samtalet som försiggår, eller inte försiggår (någon som vet var Aftonbladets Anders Lindberg håller hus?), i sociala medier tyder alltmer på att irritationen och otåligheten tilltar. Flera spekulerar i huruvida Andersson måste avgå.

Man kan alltså konstatera att till och med det man lite pikant kan kalla sosseklägget har ledsnat på hanteringen av situationen. Eller bristen på densamma, om man ska vara ärlig.

Vi kan inte klandra dem för det. Däremot kan vi allra minst klandra dem för att inte ha sett det komma. Magdalena Andersson hade aldrig en strategi; hon hade aldrig en lösning. Det var uttalat och uppenbart, men trots det valde de rödgröna väljarna att förlita sig på att några av de främsta företrädarna för det svenska demokratiska systemet skulle lyckas lösa det och kompromissa när det väl gäller. Det gjorde de alltså inte. 

Fröna är sådda och den politiska framtiden ser mörk ut för kvinnan som skulle rädda Sverige från X antal jätteläskiga SD-ministrar. När till och med de mest lojala tyckarna vänder henne ryggen finns det inte mycket mer än en skör tråd att klamra sig fast vid. 

Efter att Magdalena Andersson har testat allt hon kommit på återstår nu endast att blunda hårt, hålla tummarna, och viska ”hoppas hoppas hoppas”. Kanske är det någon annan rödgrön som ger upp först.