Sörman: Svenskheten är både etnicitet och kultur

Det pågår just nu en debatt om vår kollektivt delade svenskhet. Carl Eos från tankesmedjan Oikos skrev i en artikel i Bulletin att vår svenska identitet bygger på en gemensamt delad svensk kultur. Etnicitet och ursprung har inget med saken att göra.

Även i Sverigedemokraternas principprogram framhålls att vår svenska identitet grundas på kultur och inte på etnicitet.

I en artikel på Riks.se besvarade Mira Klang Carl Eos argumentation.

Svenskheten har definitivt med etnicitet att göra menar Mira Klang. Etniciteten, ursprunget är inte allt, men vi kan inte bortse från att etniciteten bidragit till att forma vår bild av det typiskt svenska. 

Och frågan är kanske om kultur och etnicitet måste utesluta varandra. Mira Klang är kanske något på spåren när hon menar att etniciteten inte är allt men att det blir besvärligt att fullständigt avlägsna den ur ekvationen.

För många ursprungssvenskar är det en självklarhet att deras egen svenskhet kommer av deras ursprung och härstamning. Även undertecknad är ursprungssvensk, och jag anser inte att min svenskhet springer ur den kultur jag praktiserar eller de värderingar jag tror på. När jag hör borgerliga politiker förklara att det är våra svenska värderingar som gör oss till svenskar kan jag trotsigt känna att jag som ursprungssvensk tänker tillåta mig att ha vilka värderingar jag vill i mitt eget land. Självklart är jag kulturellt svensk, jag älskar svensk kultur, men jag kan inte godta att kulturen, den kulturella identiteten, skulle vara ett nödvändigt kriterium för min svenskhet. Min svenskhet har jag också ärvt av mina fäder även om det naturligtvis är sant att jag som person försvenskats av att växa upp och leva i Sverige.

Men för personer som inte har ett svenskt ursprung. För personer som är födda i Sverige med utlandsfödda föräldrar eller som kanske är adopterade blir situationen en annan. Här blir det mer rimligt att kulturen, värderingarna, självidentifikationen och lojaliteten fungerar som nödvändiga kriterier för svenskheten.

Därför säger vi att invandrare som vill bli svenska medborgare måste lära sig svenska och acceptera svenska värderingar. Dessa människor ska i någon mening bli svenskar, de ska bli som svenskar. Det är endast så vi kan komma att betrakta dem som svenskar. Och för många individer med utländskt påbrå som är födda i Sverige och som kanske har vuxit upp i en svensk miljö är det där inga problem överhuvudtaget.

Och som ofta är fallet finns det en gradskala. Vissa personer kan själva inflytta till Sverige och sedan eventuellt påbörja en försvenskning. Andra föds som andra-, tredje eller fjärdegenerationens invandrare till föräldrar som kanske redan har upptagits i den svenska gemenskapen och för dem blir det än enklare att identifiera sig som svenskar.

Vi svenskar som lever i Sverige idag kan alltså vara svenskar på olika sätt och av olika skäl. Och det finns anledning att respektera såväl de människor som identifierar sig som ursprungssvenskar och de som på olika sätt har anslutit till svenskheten eller fått den med sig för att föräldrarna har anslutit till den.

Och faktum är att om vi tillåter oss att tänka flerdimensionellt här och inte utgår från att det ena perspektivet utesluter det andra slipper vi hantera en rad absurda konsekvenser.

För om vi gör ursprunget till det enda möjliga kriteriet för vår svenska identitet kommer ingen i princip kunna ansluta till vår svenska gemenskap. Så fungerar det inte i verkligheten och så vill de flesta svenskar heller inte ha det.

Men om vi uteslutande talar om kulturell identitet uppstår problemet att de flesta ursprungssvenskar spontant och med rätta anser att de har ärvt sin svenskhet från sina föräldrar och förfäder. Att helt och hållet bortse från arv och hävd blir orimligt även i de här sammanhangen. Det måste få betyda något att vara ättling till de människor som en gång skapade vårt land.

Så vi bör låta perspektiven komplettera varandra. Endast så blir det möjligt att förklara hur det på en och samma gång kan vara sant att Sverige och svenskheten till stora delar har formats av ett svensk ursprungsfolk och att människor med andra ursprung också kan vara svenskar.

(Och som alltid: allt detta blir lättare att hantera om vi har en begränsad invandring.)