Carl Eos: Henrik Vinge har rätt om förorterna

I det senaste avsnittet av Sista måltiden, som publicerades i onsdags, sa Sverigedemokraternas vice partiledare ungefär följande. Sverige har en betydligt mer attraktiv samhällsmodell än den somaliska. Människor kommer att vilja bli en del av den och välja den framför den äldre, traditionella somaliska modellen. Den som arbetar, följer reglerna och gör rätt för sig ska mötas av öppna möjligheter.

Han sa också: ”Vi kommer att ha den här typen av utanförskapsområden i många decennier. Vill vi bli ett stort parti måste vi kunna möta även de människorna. Och då kan vi inte möta dem med förakt.”

Reaktionen kom omedelbart. Både anonyma och öppna profiler inom ytterhögern blev argare än Magdalena Andersson när hon förlorade en votering om talmannen. Henrik Vinge var plötsligt som Fredrik Reinfeldt. Sverigedemokraterna har blivit så mjuka och liberala att de tror att man kan tala med en invandrare.

Men Vinge säger inte att klanstrukturer, hederskultur och bidragsberoende ska accepteras. Han säger att det är den svenska kulturen som ska gälla i Sverige, och att den som väljer den ska ha möjlighet att leva i landet.

Det är inte fel att tillägga att förändring tar tid, ofta längre tid än ett enskilt människoliv. De parallellsamhällen som har tillåtits växa fram tar förmodligen generationer att avveckla. Så fungerar traditioner, varje ögonblick är en länk mellan det som varit och det som ska komma. Kommer problemen att upphöra för att sverigedemokrater aktivt söker upp första och andra generationens invandrare som ännu inte blivit en del av det svenska samhället? Nej. Men de försvinner inte heller av att sverigedemokrater avstår från att göra det.

Samma krets som länge avskytt Vinge har motarbetat Sverigedemokraterna under hela valrörelsen. De vill att partiet ska låta som arga inlägg på X. För dem kommer kravet på radikalitet före möjligheten att uppnå politiska resultat. Det syns i att stödet höll så länge partiet inte fick igenom något. När Sverigedemokraterna stod utan nationellt inflytande uppskattade de radikala partiet. År 2022, när delar av politiken faktiskt genomfördes, kom missnöjet. Då var partiet var inte tillräckligt radikalt.

Bakom den hållningen finns ett psykologiskt mönster som är fullt begripligt. Så länge partiet saknade genomslag kunde det erbjuda dessa personer gemenskap i känslan av radikalitet. Att vara renlärig och avvikande ger status i en sluten miljö. Den som avstår hundra procents genomslag för att vinna femtio procent blir en förrädare. Den kulturen är osund. Jag har sett samma fenomen hos liberaler, libertarianer, socialister och i miljörörelsen.

I fråga om invandring och Sveriges framtid har Jimmie Åkesson formulerat samma tanke på ett annat sätt. I våtalet 2025 talade han om två dörrar. För den som invandrat och befinner sig lagligt i Sverige finns en dörr in i den svenska samhällsgemenskapen och en dörr ut ur landet. Inga bakdörrar. Inga genvägar. Den som vill öppna dörren in har möjligheten. Den som vägrar anpassa sig väljer dörren ut.

Den som inte vill vara en del av Sverige ska återvända till sitt eget land. Men den som invandrat, befinner sig lagligt här och vill bli en del av landet ska ha den möjligheten.

Sverigedemokraterna har nu ett tillfälle att leva efter den principen i större utsträckning. Invandrare som vill bli en del av Sverige bör kunna bli sverigedemokrater. Inte för att partiet ska byta åsikt. Tvärtom. Kravet på den som kommer hit är att anpassa sig, att lära sig språket, att arbeta och att lämna klanen, hedern och den somaliska, eller vilken annan modell som helst, när den krockar med svensk lag och svensk kultur.

Etnonationalister och radikaler på X, och rena rasister, får skrika bäst de vill. De talar inte för svenska folket. Svenska folket är inte rasister. Svenskarna vill ha ordning, krav och ett land som hänger ihop. De föraktar inte människor i förorten, och de är varken radikaler eller renläriga ideologer.

Det finns ingen motsättning mellan att å ena sidan ha en realistisk syn på migrationspolitiken och förstå de problem som mångkulturideologin skapar i Europa, och att å andra sidan tro att människor kan bygga en gemensam tradition. Just nu ser vi i Frankrike nya upplopp som tycks underblåswas av socialism och destruktiv mångkultur i förening. Den europeiska högern behöver både möta det kaoset och bygga egna relationer mellan konservatism och de goda krafter som finns bland invandrargrupper.

Vinge har rätt om förorterna. Den som vill ska få en dörr in. Den som vägrar får ta dörren ut. Nu är ett bra läge för Sverigedemokraterna att i opposition bygga vidare på den idén i den egna rörelsen. Bygg parti och bygg samhälle. Gör Sverige mer svenskt. För Vinge har också rätt om svenskarna. Vi vill inte låsa fast oss i radikala positioner.