Kvartals svar till DN-attacken mot Riks: "Jobbar lika hårt som ni"

DN-journalisten Niklas Orrenius anklagade Kvartals mediekritiska kampanj för att likna Riks och "pissa på" massmediala journalisters arbete.

Nu har Orrenius riktat ytterligare pikar mot Riks, som han beskriver som en kanal som utgörs av "partipropaganda".

Kvartals vd Ludde Hellberg slår tillbaka: "tror att de jobbar på lika hårt som ni".

Konflikten trappas upp. På ena sidan Kvartal och Riks – på den andra mediekolossen Dagens Nyheter, som gick med 289 miljoner kronor i vinst förra året.

Efter att Niklas Orrenius, reporter på Dagens Nyheter, riktat kritik mot både Kvartal och Riks i samband med Kvartals uppmärksammade kampanj, har nu svar kommit från Kvartals håll.

Bråket handlar om kampanjen "Det är dags för något nytt", där journalister gestaltas som djur i en satir över mediebranschens tonläge gällande journalism, objektivitet och opartiskhet.

Orrenius menar att kampanjen i grunden handlar om att "misstänkliggöra" hans kollegor och utmåla dem som "propagandister i journalistisk skrud". Han har beskrivit kampanjen som något som liknar vad Riks skulle kunna göra, och kallat det "inte ett nyfiket mediehus".

I ett svar skrev Kvartals vd Ludde Hellberg att kampanjen gjordes "med glimten i ögat" och syftar till att spegla den frustration många upplever kring dagens medielandskap.

I ett nytt svar skriver Niklas Orrenius att han ser Riks som "SD-propagandister och inte som journalister. De får gärna motbevisa mig."

Kvartal, däremot, har en en annan bild av.

– Däremot har jag ofta försvarat Kvartal mot anklagelser om att vara propagandister. Det var väl därför det sved lite extra när ni utmålade mig och mina kolleger som såna.

Ludde Hellberg svarar och försvarar Riks.

– Har själv ingen tydlig uppfattning om Riks men tror nog de ser sig som journalister och tror att de jobbar på lika hårt som ni, skriver han till Orrenius. 

Även Expressens biträdande chefredaktör Karin Olsson anklagar Riks för att vara propagandister:

– Du kan ändå inte mena att kritik av Riks SD-propagandister, med svaga drag av journalistiska arbetssätt, handlar om vilka som är "fina" och inte. Du är smartare än så. Nån gräns för relativiseringen av journalistisk kvalitet kan vi väl ändå ha?

Ludde Hellberg svarar att det är viktigt att kunna göra satir och att etiketten journalist inte verkar vara lika viktigt som honom som för massmedia.

Vänstermedier ger sig in

Även från vänsterhåll har debatten tagit fart.

Andreas Gustavsson, chefredaktör på vänstertidningen Dagens ETC, ironiserar över titeln "journalist".

– Nästa installation i serien "journalist är inte en skyddad titel", som tidigare applicerats på Christian Peterson? Då är det väl rimligt att legitimera även Riks som alltså finansieras av Sverigedemokraterna, skriver han.

Kommentaren möts av mothugg från opinionsbildaren Per Lindgren.

– Det är så fascinerande att du känner dig manad att ge dig in i en diskussion om vilka som ägnar sig åt journalistik och inte.

Landsorganisationen i Sverige (LO), som har nära band till Socialdemokraterna, driver flera egna tidningar, däribland Arbetet och Kommunalarbetaren. LO äger även en andel i Aftonbladet, vars ledarsida är socialdemokratisk. Utöver detta driver Socialdemokraterna egna medier via bolaget AIP Media.

Före 2009 var LO majoritetsägare i Aftonbladet. LO-förbund kollektivanslöt också tidigare sina medlemmar till Socialdemokraterna, ett system som avskaffades i början av 1990-talet.

Orrenius om Riks: "En sorts hets"

I ett mejl till Riks skriver Orrenius att han ofta deltar i offentlig debatt om journalistik och demokrati och att han inte har något emot att göra åsiktsyttringar.

Samtidigt riktar han kritik mot Riks rapportering, som han menar inte är "vanlig nyhetsförmedling" utan del av "en sorts hets" mot bland annat islam och muslimer. Till exempel tar han upp att Riks rapporterat om namnet Muhammeds frekvens:

– Jag ser det inte riktigt som vanlig nyhetsförmedling utan som del av en sorts hets mot en minoritet, där Riks och SD i många år har utmålat muslimer som samhällsskadliga och flera gånger misstänkliggjort just muslimska barn som del av ett hot mot landet.

Att han tidigare jämfört islamkritikern Lars Vilks med gangsterrapparen Yasin ser han inte som konstigt:

– Jag följde Lars Vilks under ett år och skrev en bok om mordförsöken på honom, om hoten från den radikala islamismen och hur den svenska kulturvärlden ofta inte stod upp för Lars Vilks när det blev obekvämt.

Enligt honom handlar jämförelsen om att både Vilks och Yasin avbokats från debatter.

– Jag var flera gånger med om hur Lars Vilks avbokades från debatter och utställningar för att arrangörerna tyckte att han var politiskt skum eller för att de var rädda för terrorism - eller båda.

– När jag såg hur Yasin avbokades från arena efter arena reagerade jag på att det fanns likheter i mekanismerna. Jag kan förstå att jämförelsen stack i ögonen på vissa, men jag är helt säker på att Lars Vilks inte hade velat att Yasins spelningar skulle ställas in.