Linnea Klingström: Första advents lysande stjärna

Varje eftermiddag går jag numera en promenad genom villaområdet där jag bor. Min familj har nämligen utökats med en hundvalp. Sedan några veckor har jag tagit henne med längs de mörka gatorna kantade av hus med nedsläckta fönster. Men nu har något hänt. Gatan strålar plötsligt av varmt ljus! En efter en har fönstren lysts upp av pappersstjärnor och elektriska ljusstakar. Det har blivit advent.

Annat var det när jag som student bodde i ett av Göteborgs så kallade utsatta områden. Där lyste adventsstjärnor och adventsljusstakar bara med sin frånvaro. Det var inte så att mörkret gjorde mig otrygg, absolut inte. Skjutningarna skedde för det mesta på ett torg några hållplatser bort. Nej det var något annat.

Jag var den enda i våningshuset som hängde en stjärna i mitt fönster. Jag var den enda som tände adventsljusstakar när jag kom hem. Mitt upplysta fönster på bottenvåningen i ett ombyggt cykelrum var det enda fönstret som antydde att där bodde det någon som firade advent. På innergården stod visserligen en julgran som hyresbolaget satt upp lagom till advent. Men i övrigt var det mörkt. Denna anekdot hade inte blivit mer än ett konstaterande om det inte var så att jag en natt i juletid kom hem efter en fest och fick se en äldre dam som rastade sin hund utanför min lägenhet. Hon stod i ljusskenet från min brandgula adventsstjärna och beundrade mitt fönster som om det varit en julskyltning!

Advent betyder ankomst, i betydelsen Herrens ankomst. Vi räknar ner dagarna till jul då Gud blir människa i Jesus Kristus. Förr präglades adventstiden av fasta (lutfisken är en tradition som lever kvar från den tiden), men idag är det istället ljuset och de vackra sångerna som lyfts fram. Vi är många som älskar denna tradition. Vissa så mycket att ”novent” blivit ett begrepp: stjärnor och ljusstakar kommer fram tidigare och tidigare för varje år. Söndagen den första advent är den första dagen i kyrkoåret, och en av de allra populäraste kyrkohögtiderna i Sverige. Men som tradition är dagen även viktig för årsrytmen precis som våra andra svenska högtider som jul, påsk och midsommar. Våra årstidsfester är viktiga för oss för att skapa en känsla av samhörighet, identitet och koppling till både vår svenska natur och kultur.

Advent är en tid för stillhet och vördnad. En tid för eftertanke och förberedelser. Men advent handlar inte bara om individuella förberedelser. Det är även en tid för gemenskap. Stjärnorna i fönstren, adventsljusstakarna, adventsgudstjänster, konserter och adventsfikor är alla symboler och förmedlare av en gemensam kulturell identitet. Det spelar ingen roll om du väntar på Jesus eller jultomten, så länge vi gör det tillsammans!

Under advent tänder vi ljus varje söndag fram till jul som en symbol för ljusets seger över mörkret. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. Vi hänger upp stjärnor i våra fönster: det är hoppets stjärna, uppfyllelsens stjärna och löftets stjärna som lyser! Låt därför tiden fram till jul lysa upp vartenda hem i Sverige. Ett fönster med en lysande stjärna kan betyda mer än du tror för den som vandrar i mörkret.

Jag önskar er alla en fridfull advent!
Linnea Klingström,
Kulturvetare och andra vice ordförande i föreningen Gimle