Charlie Weimers (SD): Denna vecka kan EU besluta om verkliga avregleringar

Europa släpar efter. Den amerikanska ekonomin växer dubbelt så snabbt som den europeiska. Deras tillväxt drivs av ökande privat konsumtion, stark investeringsvilja och utvecklingen av AI. Den kinesiska ekonomin växer mer än fyra gånger så snabbt som den europeiska. De tar nu en alltmer dominerande roll på elfordons- och batterimarknaden. Världsekonomin som helhet växer mer än tre gånger så snabbt som Europa.

EU håller på att bli den globala ekonomins sjuke man. I år förväntas vår kontinent endast växa med cirka en procent. Så har det varit i flera år och så förväntas det fortsätta. Hushållens köpkraft har urholkats av inflation och höga energikostnader, företag har slutat investera, arbetslöshet har bitit sig fast och unga ser med växande pessimism på framtiden. 

Det europeiska politiska etablissemanget, besatt av centralisering, är ansvarigt för följderna av den flodvåg av kvävande regleringar som infördes under von der Leyens första mandatperiod 2019–2024. Då samarbetade Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp (EPP) med Socialdemokraternas, Liberalernas och Miljöpartiets grupper i Europaparlamentet. Tillsammans införde de fler än 10 000 nya regler. Redan då varnade vi för att resultatet skulle bli högre elpriser, färre investeringar samt ökade kostnader för byråkrati och regelefterlevnad, vilket slår särskilt hårt mot små och medelstora företag som tvingas prioritera regelefterlevnad framför produktutveckling och investeringar. 

EU:s gröna giv och digitala lagstiftning var de regleringar vi varnade för skulle göra mest skada. Vi är därför inte förvånade över att EU fått ohållbara elpriser och halkat efter i AI-utvecklingen. Det som förvånar är att Moderaterna var så naiva och inte förstod att EU:s överregleringar skulle leda till lägre tillväxt.

Precis innan det förra Europaparlamentsvalet svängde Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp. Plötsligt föreslog de principen ”en in, två ut” för ny lagstiftning. Det lät bra i valrörelsen, men den nya kommissionen – dominerad av EPP – undviker nogsamt ordet ’avreglering’. Det påbjudna ordet är ’regelförenkling’.

Trots att både EPP och EU-kommissionen vill undvika att ge oss konservativa rätt genom att använda vårt språkbruk och våra förslag, har de insett att semantik inte löser Europas tillväxtproblem. Därför lanserades ett regelförenklingspaket. Europaparlamentarikern som ansvarar för att vägleda detta genom parlamentet är moderaten Jörgen Warborn. 

Inledningsvis utlovade Warborn substantiella lättnader, men köpslog bort det mesta av sina ambitioner i förhandlingarna med socialister och liberaler. Slutresultatet blev en urvattnad kompromiss som förvisso tog små steg i rätt riktning men som på det stora hela inte skulle gjort någon större skillnad.

Det som följde var en parlamentarisk procedurstrid. Moderaterna och EPP försökte få igenom sin urvattnade kompromiss utan normal plenumbehandling. De ville undvika votering om högerns mer långtgående regelförenklingsförslag. Detta misslyckades, och högern vann omröstningen om procedurstriden eftersom vissa socialister tyckte att ’regelförenklingarna’ gått för långt. 

Moderaterna och EPP måste nu bestämma sig; antingen gå de motsträviga socialisterna till mötes och urvattna sitt kompromissförslag ännu mer, eller avreglera på riktigt. Men då måste de acceptera de mer långtgående regelförenklingar vi konservativa drivit.

Den som lever får se om Moderaterna och EPP är ’respektabla’ och ger än mer till socialister och liberaler, eller om EPP står för vad de lovat sina väljare. Omröstningen denna vecka är ett vägskäl. EU kan välja återhämtning och stärkt konkurrenskraft eller fortsatt stagnation.

Charlie Weimers (SD),

Delegationsledare för Sverigedemokraterna i Europaparlamentet

Beatrice Timgren (SD),

Ledamot i Europaparlamentets miljöutskott