Debatt: Svensk torv behövs

I Bryssel sägs konkurrenskraft, beredskap och minskat importberoende stå högt på dagordningen. Ändå riskerar EU:s politik att göra det svårare att upprätthålla svensk torvproduktion.

Torv är fortfarande en viktig insatsvara i flera värdekedjor. I Sverige är odlingstorv den dominerande råvaran för produktion av skogsplantor. Fullgoda ersättningsmaterial finns ännu inte i den volym och kvalitet som krävs för alla användningsområden. Den som vill ha ett starkt skogsbruk och en robust livsmedelsproduktion måste därför också bry sig om tillgången till torv.

Det handlar också om beredskap. De senaste årens energikris, pandemi och geopolitiska oro har visat riskerna med långa och sårbara leveranskedjor. Europa bör inte frivilligt göra sig mer beroende av importerade insatsvaror som vi kan producera själva under högt ställda miljökrav.

Trots det möter torvnäringen en växande stapel av regleringar. Naturrestaurering, klimatredovisning, miljömärkning och nationella styrmedel verkar ofta var för sig, men det är konsumenterna som möter den samlade effekten. När tillstånd blir osäkrare och investeringar mindre förutsägbara flyttar kapitalet någon annanstans. Resultatet blir dyrare mat och energi – det är svårt att se vinsten med en sådan utveckling.

Sverigedemokraterna anser att EU:s regler bör bli mer teknikneutrala. I dag utesluts tillsatt torv kategoriskt från EU:s miljömärkning. Men att ett odlingssubstrat är torvfritt betyder inte automatiskt att dess samlade miljöpåverkan är lägre. Bedömningen måste ta hänsyn till funktion, resursåtgång, transport, livslängd och alternativens miljöpåverkan. Tillgången till torv är därför en fråga om produktion och försörjning, inte bara om vilket material som ser bäst ut i en miljömärkning.

Det finns dessutom en uppenbar risk att minskad svensk produktion bara ersätts av import, såsom framhålls i regerings odlingstorvsutredning. Då förlorar vi arbetstillfällen, kompetens och kontroll över produktionsvillkoren. I vissa fall flyttas också utsläppen utanför EU i stället för att minska. Det ser bra ut på papperet för EU, men kan i själva verket ofta innebära ökade utsläpp.

Till detta kommer en fråga om rättsstat och företagsklimat. Laglig torvproduktion i Sverige har utsatts för organiserat sabotage där maskiner blockerats och produktionsytor skadats av aktivistgrupper. Vid Grimsås har en torvproducent åsamkats skador som kan uppgå till omkring 100 miljoner kronor. Protester är en självklar del av demokratin. Sabotage mot laglig verksamhet är det inte.

Europa talar ofta om konkurrenskraft och strategisk autonomi. Då måste orden också få konsekvenser när konkreta beslut fattas. Sverige behöver en långsiktig och realistisk politik för torvproduktion. Det betyder inte att varje torvmark ska brytas. Det betyder att den torv vi faktiskt behöver bör kunna produceras här. Alternativet riskerar att bli större importberoende och koldioxidläckage.

Beatrice Timgren (SD)

Europaparlamentariker och ledamot i miljöutskottet