Ludvig Aspling (SD): Oppositionen ljuger om tonåringarna

De rödgröna partierna ljuger om de så kallade tonårsutvisningarna och journalisterna är inte intresserade av att ta reda på sannignen, skriver Ludvig Aspling (SD).

Tonårsutvisningarna är samtidigt den mest omtalade och minst förstådda frågan i den här valrörelsen. Trots att problemet fått enorm uppmärksamhet har ingen journalist gjort det relativt enkla jobbet att undersöka vad grundorsaken egentligen är.

De mest detaljerade beskrivningen vi fått från en neutral part är en intervju med Anna Lindblad, chef för myndighetsstaben på Migrationsverket, genomförd av delegationen för migrationsstudier tidigare i år.

Lindblad får frågan ”vilka konkreta förändringar i utlänningslagen och migrationspolitiken har haft störst betydelse” för tonårsutvsiningarna, och svarar, ”övergången från permanenta uppehållstillstånd till tidsbegränsade uppehållstillstånd… Den 20 juli 2021 skedde en permanent övergång från en ordning med permanenta till tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel.”

Den regeländringen presenterades av Socialdemokraterna och Miljöpartiet och stöddes av alla riksdagspartier. Senare i intervjun nämns också nuvarande regerings förändring av den humanitära tillståndsgrunden från ”särskilt” till ”synnerligen” ömmande omständigheter (ett högre krav), som en potentiellt bidragande faktor.

Tvärt emot migrationsverket hävdar oppositionen att problemet helt och hållet beror på den senare regeländringen som genomfördes av Tidö, och att den tidigare regeringen är helt utan ansvar för situationen, ett påstående som blir fullständigt absurt om vi tittar lite på vilket genomslag dessa regeländringar haft i praktiken.

Övergången från särskilt till synnerligen ömmande omständigheter trädde i kraft december 2023, efter ikraftträdandet minskade tillstånden för den aktuella gruppen med nästan hundra tillstånd per år, från drygt fyra till tre hundra. Övergången från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel trädde ikraft i juli 2021. Under det året minskade antalet PUT som beviljades barn 0-14 år med 6000, från 13700 till 7700. En avsevärt större förändring, som var både bra och nödvändig.

Oppositionens berättelse om tonårsutvisningarna är uppenbarligen falsk. Tidöregeringen gnomförden en justering av en undantagsregel som redan innan tillämpades relativt sällan, medan regeländringen 2021 innebar en substantiell förändring.

Detta är också skälet till att Socialdemokraterna, då den här situationen började uppmärksammas i media, hade mycket svårt att ta ställning. Deras talepunkt vid tillfället var att ”vi påbörjade paradigmskiftet”, vilket syftade på just den här regeländringen. Faktum är att detta är den enda reella regelskärpningen som genomfördes av förra regeringen.

Mot den bakgrunden blir Tony Haddous (V), Niels Paarups (C) och Annika Hirvonens (MP) agerade så pass mer genant. Trion har spenderat valrörelsen med att basunera ut en enkelt motbevisbar lögn, de har använt samma tonåringar i sitt kampanjmaterial utan att berätta att de själva röstade för regeln som gör att dessa idag inte har permanenta tillstånd, samtidigt som ingen i media har gjort journalistikens mest grundläggande uppgift, nämligen att ställa frågan ”vad har egentligen hänt”?

Ludvig Aspling (SD), migrationspolitisk talesperson