Carl Eos: Jonas Attenius (S) och de muslimska rösterna

Jonas Attenius (S) och Socialdemokraterna i Göteborg är ett varnande exempel för Sverige. Så här går det till när ett parti säljer ut landet och sig själva för att få makt. Ett mönster visar sig, ett mönster där Socialdemokraterna gång på gång sökt stöd hos muslimska organisationer, utan att ställa de krav som borde vara självklara i ett demokratiskt samhälle.

Många gånger har Socialdemokraterna hamnat i skandaler där företrädare haft kopplingar till islamistiska miljöer, där kandidater tvingats avgå efter avslöjanden om extremism och där interna nätverk byggts upp kring religiösa lojaliteter snarare än demokratiska principer. Varje gång har reaktionen varit densamma. Förnekelse, bortförklaringar, och sedan tystnad.

I Göteborg blir detta särskilt konkret. I en granskning från Doku beskrivs hur en moské tillåtits verka i nära anslutning till ett kommunalt bibliotek, där verksamhet bedrivits av aktörer som uttryckt antisemitism och spridit extrema budskap. Det handlar om miljöer där värderingar som står i direkt konflikt med det svenska samhället fått utrymme.

Samtidigt har ledande socialdemokrater, däribland Jonas Attenius, haft kontakt med dessa miljöer. Försvaret har varit att man inte känt till problematiken. Men det är just detta som gör situationen så anmärkningsvärd. Antingen har man inte velat se, eller så har man valt att inte reagera.

Och varför?

Svaret blir tydligt i en ledartext i Göteborgs-Posten, där Attenius beskrivs som en principlös politiker som är beredd att kompromissa för att vinna stöd. Formuleringen är hård, men den sätter fingret på något centralt. Det handlar om röster.

För detta är inte en enskild händelse. Det är en strategi.

Socialdemokraterna har under lång tid byggt relationer med muslimska organisationer som kan fungera som röstbaser. I gengäld har dessa aktörer fått inflytande, legitimitet och tillträde till politiska sammanhang de annars aldrig hade nått. Det är ett utbyte, och det är medvetet.