Carl Eos: Razzian mot socialdemokrater visar behov av kriskommission

Tillslaget mot kommunhuset i Sundsvall, där flera socialdemokrater med koppling till kommunala bolag gripits misstänkta för grova ekonomiska brott, är mycket allvarligt. Att misstankarna dessutom rör just socialdemokratiska företrädare gör saken värre. Någonting är allvarligt fel i Socialdemokraterna som parti

I Botkyrka avslöjades hur partiets lokala organisation infiltrerats av kriminella nätverk, samtidigt som ledningen under lång tid misslyckades med att agera trots tydliga varningssignaler. Lotteriskandalen visade hur partiet byggt upp ekonomiska strukturer som utnyttjar spelberoende och suddar ut gränsen mellan folkrörelse och affärsverksamhet. Affären kring AiP Media blottlade ett partiägt medienätverk som bedrivit politisk opinionsbildning med bristande transparens, i strid med den öppenhet Socialdemokraterna gärna kräver av andra.

I Kvartal avslöjades hur Socialdemokraterna i Malmö använde skattepengar för att pressa föreningar att springa partiets ärenden. Den som inte jagade röster åt Socialdemokraterna fick inga bidrag.

Därtill kommer internationella varningssignaler. En fransk underrättelserapport pekade ut Sverige som särskilt sårbart för infiltration från Muslimska brödraskapet och lyfte fram hur Socialdemokraterna och närstående organisationer varit anmärkningsvärt naiva i sina kontakter.

Ekonomiska oegentligheter, tveksamma organisationskopplingar, bristande internkontroll och en återkommande ovilja att ta ansvar förrän skadan redan är skedd. Ett parti som säger sig stå för ordning och reda i välfärdsstaten klarar uppenbarligen inte att upprätthålla ordning i de egna leden.

Därför räcker det inte med tillfälliga avstängningar eller pressmeddelanden om att “ta situationen på allvar”. Socialdemokraterna behöver en oberoende intern kriskommission med mandat att systematiskt gå igenom partiets affärer, nätverk och maktstrukturer. Alla oegentligheter måste upp i ljuset. Först då kan väljarna själva avgöra om detta är ett parti som förtjänar fortsatt förtroende, eller om problemen är så djupa att de blivit en del av själva rörelsen.