Med fyrverkerier och festligheter firade amerikanerna sitt efterlängtade 250-årsjubileum den 4 juli. President Trump, vicepresident Vance och den tidigare presidenten Barack Obama med flera hyllade republikens stolta historia och ljusa framtid. Över stora delar av det politiska spektrumet fanns en slags enighet i att Amerika är ett land som skapats och drivs av just amerikaner.

Men inte överallt.

Från stadshuset i New York adresserade den demokratiske borgmästaren Zohran Mamdani jubileet. Mamdani, själv född i Uganda och troende muslim, kallade USA för ”överlägsenhetens arena” och sina nya landsmän för ”små, svaga och icke-originella”. Han hävdade att USA hade skapats genom ”okänslig och smutsig” handkraft.

Så talade en folkvald ledare till och om det folk som byggt upp landet han invandrat till.

Den amerikanske författaren Jeremy Carl, som skrivit den läsvärda boken The unprotected class: how anti-white racism is tearing America apart, kommenterade Mamdanis tal på X:

Inget med Mamdanis bakgrund har på ett meningsfullt sätt bidragit till att bygga upp Amerika – från en handfull kolonier som klamrade sig fast vid östkusten till den mäktigaste och största nationen som världen någonsin skådat. Det är ingen moralisk eller personlig brist hos honom. Det är vad det är.

På bara några generationer kan hans egen och hans familjs historia mycket väl bli en del av en ny amerikansk berättelse. Men han är inte där än, och det finns inga genvägar dit. Det är tungt – både personligt och för egot. Och inte särskilt många invandrare klarar av det, vilket är precis varför vi behöver en stängd gräns just nu. Men i princip kan jag välkomna någon från vilken bakgrund som helst som klarar av den mycket svåra uppgiften.

Det är en insiktsfull tanke med stor bäring på Sverige.

Enligt SCB bor det i dag omkring 900 000 människor med muslimsk bakgrund i Sverige. Ungefär tre miljoner, runt 30 procent av landet befolkning, har minst en förälder född utanför Europa. Många har kommit hit i hopp om ett bättre liv.

Flera av dessa har valt att engagera sig inom politik eller opinionsbildning från höger till vänster, och gör ett bra jobb.

Men det är något som skaver när utrikes födda eller andra generationens invandrare ska förklara för svensken vad som är just svenskt. Vi kan inte komma ifrån det faktum att det är svenskar, eller nordbor, som byggt, förvaltat, förädlat och befolkat vårt rikes tusenåriga historia.

Svenskheten är som bekant svår att definiera, men man liksom känner den när man ser på sin trakt, sina vanor, eller i spegeln. Richard Sörman hade rätt när han i Kvartals veckopanel förklarade för socialdemokraten Payam Moula, som är svenskfödd perser, att han inte är svensk i betydelsen av att tillhöra det svenska majoritetssamhället.

Sverigedemokraternas Jessica Stegrud gjorde en känslig men korrekt observation när hon noterade att det var ”talande” att riksdagsledamoten Lawen Redar (S), som är kurd, och kulturminister Parisa Liljestand (M), som är perser, som diskuterade svenskhet i samband med kulturkanon förra året. I de flesta länder skulle det ses som anmärkningsvärt om personer utan historiska rötter i majoritetskulturen bildar opinion om nationell identitet.  

Det är ingen kritik mot den enskilde invandraren, utan en nödvändig inställning för att Sverige ska kunna förbli det land som de eller deras förfäder en gång sökte sig till.

Henrik Schildt