Reaktionerna på Elon Musks "heilande" är faktiskt totalt absurda

Dagarna efter Donald Trumps installation som amerikansk president har präglats sällsynt lite av medial upprördhet över svensk medias favorithatobjekt Donald Trump. Desto mer krut har istället lagts på hans parhäst Elon Musks handgest vid ett tal som hölls i samband med den högtidliga ceremonin. Det är som att svensk media tror sig ha funnit det ultimata beviset på att vad vi bevittnar är nationalsocialismens och ett totalitärt skräckväldes erövring av USA.

För att vara rättvis handlar det inte om det svenska medielandskapet sammantaget, utan vissa ledarskribenter som till exempel Göteborgs-Postens Adam Cwejman har – med rätta – ironiserat över hur absurd reaktionen på Elon Musks armrörelse faktiskt är.

På andra håll ser det annorlunda ut. Åtminstone två DN-krönikor som avhandlat ny-Trumpismens första dygn vid makten har haft Musks påstådda heilande som sin utgångspunkt. I Expressen är det åtminstone en. På SVT gjordes ett flera minuter långt inslag där den excentriske miljardärens nazistinspiration styrktes av en expert. På plattformen X och andra sociala medier är den vänsteranstrukna politiska kommentator-klassens reaktioner oräkneligt många.

Men för att komma till kärnan i den här till synes mycket viktiga kulturdebatten: spelar det någon roll om Musks avsikt med sin hälsning – medveten eller undermedveten – var att påminna om nationalsocialismen? Som vanligt när liberaler lajvar andra världskriget undviker man att förhålla sig till den faktiska politiken och värderingarna som faktiskt yttras.

Elon Musk är i många avseenden en provokatör och drar sig inte för att som det kallas ‘trolla’ sina belackare – men han är ingen nationalsocialist. Det är mycket osannolikt att han ens uppfyller kriteriet för att vara rasist. I den amerikanska debatten har han fått svidande kritik för att han använder sig av omfattande arbetskraftsinvandring, och har uppgett att han är villig att dö på kullen att infödda amerikaner måste acceptera att ersättas av indier i välbetalda sektorer.

Dessa aspekter av Musks enigma har inte luftats mycket, om alls över huvud taget, sedan Donald Trump intog Vita huset. Men föga förvånande tror kapitalisten och entreprenören Elon Musk, som själv är invandrare till USA, på öppenhet och nationsupplösande meritokrati, och inte på stelbent rasideologi.

Således finns det rimlig fog att kritisera världens rikaste man. Kanske kan han betraktas som en opportunist? En oseriös politisk aktör? Sådana analyser behöver inte nödvändigtvis vara pricksäkra, men de är betydligt mer intellektuella än infantila och omotiverade nazistanklagelser.

Där har den besuttna åsiktsaristokratin i Sverige bevisligen inte lärt sig någonting trots många års kamp mot nationalismens och konservatismens återkomst. Märk väl också att man nästan verkar för trött för att kommentera det sakpolitiska innehållet i Vita husets nya paradigm. Bakom Elon Musks extatiska hälsning har president Donald Trump verkställt ett hundratal politiska åtgärder på områden där woke-sekten vanligtvis tuggar fradga, men som lämnats förhållandevist litet utrymme i ledarspalterna.