Henrik Schildt: Det verkliga ödesvalet är ännu inte här

I en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter skriver tidigare finansminister Anders Borg (M) att man kan prata om höstens val som ett ödesval. Udden av hans kritik riktas mot Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vars eventuella inflytande på den ekonomiska politiken skulle dränera både svensk BNP och sysselsättning. Det stämmer att en vänsterliberal valvinst kommer reversera flera av Tidö-partiernas viktiga reformer och påskynda det svenska förvaltade förfallet. Men är det verkligen frågan om ett ödesval?

Om man ska ta Borgs formulering på allvar måste ett ödesval innebära något mer än ett val där mycket står på spel. Det måste vara ett val vars konsekvenser är så djupgående att framtida politiska krafter får svårt att korrigera dem. Formuleringen ”ödesval” bär således en dold kritik av demokratin som begrepp eftersom ödesvalet innebär att framtida allmänna val inte står rustade att bära konsekvenserna av det förra.

I en uppmärksammad och vida diskuterad essä beskrev den amerikanske statsvetaren Michael Anton – tidigare högt uppsatt tjänsteman vid det amerikanska utrikesdepartementet under Trump – det amerikanska presidentvalet 2016 som just ett ödesval. Flera av Trumps politiska reformer nollställdes under Biden-åren, vars politik i sin tur korrigerades under Trumps andra mandatperiod. Och så fortsätter pendeln att svänga, även i ett land som USA som på många sätt är mer polariserat än Sverige.

Vissa politiska beslut är däremot avgörande. Vi lider idag av konsekvenserna av svensk migrationspolitik som både migrationsstopp och återvandring har svårt att korrigera. En migrationspolitik präglad av Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade varit förödande för svensk säkerhet och demografi. Men även en potentiell framtida Tidöregering skulle också behövt brottas med just de frågorna.

Problemet är därför inte bara vilket parti som vinner valet, utan vilka frågor politiken över huvud taget tillåter oss att ställa. Så länge höger och vänster delar samma grundantaganden om människans natur, individens rättigheter, statens ändamål och politikens uppgift, förblir konflikten i grunden administrativ: vad fungerar bäst inom den givna ordningen?

Dessa grundantaganden har varit centrala i svensk och europeisk politik i snart tre sekel och har inneburit mycket gott. Samtidigt kan vi inte hålla fast vid en världsbild som förutsätter att den liberala ideologi som omger det svenska och västerländska politiska medvetandet inte också har bidragit till att forma den verklighet vi befinner oss i idag.

Först när ett politiskt parti på allvar vill göra upp med de politiska grundantaganden vi idag håller för sanna kan vi tala om ett ödesval. Då står valet inte mellan två politiska program, utan mellan två uppfattningar om vad politik över huvud taget är. Där är vi inte idag.

Henrik Schildt