Behöver svenskar hederskultur?

“Heder” har blivit ett allmänt begrepp i den svenska debatten, sedan invandringen tvingat vår individualistiska kultur i kontakt med Afrikas och Mellanösterns klansamhällen.

Ordet har kommit att bli giltig valuta för båda sidorna av politiken, där det har blivit ett sätt för högern att med finess angripa invandringen genom att problematisera dess konsekvenser, medan det för vänstern har blivit ett sätt att angripa “patriarkala strukturer” och “unkna värderingar” utan att behöva nämna invandring.

I grund och botten handlar “heder”, i sammanhanget av “-kultur” och “-våld”, om västerländsk förfäran över den synen på individen, familjen och klanen som råder bland många av de grupper som invandrat till Europa de senaste decennierna. Oavsett om man medger kopplingen till invandringen eller inte, så har begreppet tagit sig in i den svenska samhällsdebatten bara som en följd av den här kulturchocken.

Hederssamhället möter skuldsamhället

Hedersbegreppet har nästan helt saknat relevans för vår förståelse av vår egen samt andra västerländska kulturer. Antropologiska teorier beskriver det kristna västerlandet som en rad samhällen där den personliga skulden är betydligt mer avgörande för att reglera beteende, än någon slags omsorg för ens heder.

I Mellanöstern samt de flesta asiatiska länder är det tvärtom – där är det skammen inför andra som är starkare. Andras uppfattning om en själv eller om ens familj eller klan är viktigare än att bearbeta sina skuldkänslor. Det är inte en slump, enligt denna teori, att hederskulturer tillhör denna del av världen snarare än Västeuropa. 

Således har det nästan blivit förknippat med något främmande och primitivt att bry sig om sin egen eller någon annans heder. Kanske är det till och med underförstått att när det handlar om heder, så är det ofta tvång och våld inblandat. Bilden av den muslimska familjen som könsstympar sina döttrar och inte låter dem klä sig som de vill eller träffa vem de vill ligger nog fast i många svenskars sinnebild av hedersfenomenet.

Våld och andra brott som begås inom ramen för att upprätthålla familjeheder ska bekämpas. Det storsatsar regeringen på. Förbudet mot exempelvis kusinäktenskap, samt myndigheternas upptrappning mot könsstympningar och annat våld, är viktiga inte bara för att det fredar våldsoffer, utan även för att sådan lagstiftning bidrar till att göra Sverige mindre attraktivt som land för människor som utövar den grövsta formen av hederskultur. Främmande klaner ska inte flytta till Sverige för att leva och frodas – de ska upplösas.