Richard Sörman: Kan Jimmie Åkessons sparkar i ändan rädda Tidö?

Äntligen verkar borgerligheten ha vaknat. Äntligen verkar de tre regeringspartierna ha förstått att de behöver distansera sig från Sverigedemokraterna samtidigt som de måste visa att de fyra partierna tänker fortsätta samma framgångsrika samarbete även efter att Sverigedemokraterna tar plats i en ny Tidöregering.

Novus och TV4:s opinionsmätning som kom onsdag morgon visar att gapet mellan blocken fortsätter minska och att det nu är nere på 2,6 procent. Liberalerna, som går upp till 3,3 procent i mätningen, gör äntligen det skutt i opinionen som de så länge behövt för att motivera eventuella stödröstare att stödja partiet.

Detta kommer efter en period då Ebba Busch under en längre tid distanserat sig från Tidö-samarbetet genom att lite kryptiskt tala om värdet av blocköverskridande överenskommelser och efter att Jimmie Åkesson hjälpt till att skapa lite dissonans mellan Sverigedemokraterna å ena sidan och Kristdemokraterna men också Liberalerna å den andra.

För vad som hänt den senaste veckan att är att Jimmie Åkesson ganska hårt och barskt markerat ett tydligt avstånd både till Liberalerna och till Kristdemokraterna. Om inte Liberalerna kom upp till 3,5 procent i opinionen tio dagar före valet skulle det vara meningslöst, förklarade SD-ledaren för en dryg vecka sedan, att rösta på partiet. Och några dagar senare gjorde han i sitt sommartal i Sölvesborg ett ganska starkt utfall mot Ebba Busch där han krävde större tydlighet gällande hennes eventuella lojalitet med Tidölaget.

Men vad är poängen med att starta dessa ”bråk” inom Tidöpartierna? Varför vädra offentligt sitt missnöje med sina samarbetspartners om man samtidigt vill framstå som ett enat regeringsalternativ?

Kanske för att de tre regeringspartierna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna, behöver kliva fram och visa att de är något annat än Sverigedemokraternas stödpartier. Det får kanske finnas gränser för enigheten om alla partier ska kunna locka alla sina potentiella väljare. En regering med fyra Tidöpartier och moderat som statsminister kommer inte att föra endast SD-politik. Och det är detta som tveksamma mittenväljare behöver höra.

Mängder av mittenväljare vill ha stabilitet och trygghet. Och nu börjar kanske allt fler tycka det låter oroväckande instabilt och oroväckande vänsterradikalt från de partier som eventuellt ska försöka få ihop en vänsterregering. Samtidigt vill dessa väljare att Sverigedemokraternas inflytande motverkas i en ny Tidöregering.

Och då tänkte kanske Jimmie Åkesson att han behövde hjälpa sina samarbetspartners på traven. Om inte de själva distanserar sig från Sverigedemokraterna får han väl hjälpa till.

Det ska sägas att Ebba Busch redan hade inlett processen men ändå kanske det krävdes några sparkar i ändan från Jimmie Åkesson, och en tydlig debattartikel i kvällspressen också, för att på allvar få upp de borgerliga partierna på banan.