MP:s öppna gränser sabbade även tunnelbanan

Vänsterstyret i Region Stockholm har nyligen avslutat experimentet med öppna spärrar vid Näckrosens tunnelbanestation. Inte en dag för tidigt! Experimentverkstaden fick väntat resultat. Tjuvåkarna blev fler och intäkterna lägre. Alltså ett dyrt och illa genomtänkt experiment med skattebetalarnas pengar.

Även om det är tydligt att det är Miljöpartiet som har varit drivande har koalitionspartierna Socialdemokraterna och Centerpartiet låtit detta ske.

Förespråkarna hävdar att öppna spärrar gör kollektivtrafiken mer välkomnande. En slags öppna gränser-politik i kollektivtrafikformat. Precis som när vårt lands gränser suddas ut offras skyddsvärda principer om ansvar och ordning även i det här sammanhanget.

Spärrsystemet finns av en enkel anledning. Det behövs för att säkerställa att den som nyttjar kollektivtrafiken också betalar för sig.

Även om experimentet med öppna spärrar bara genomfördes vid Näckrosens tunnelbanestation skickar det signalen att det inte är så värst noga det där med att betala för sig. Huvudsaken är att någon annan gör det. Klassisk vänsterpolitik med andra ord. 

Den bristfälliga hanteringen av Stockholms kollektivtrafik med tidvis usla finanser, nedlagda busslinjer och fokus på ”att testa spännande idéer” rimmar illa med dessa partiers målsättning om att fler ska åka kollektivtrafik och lämna den så kallade klimatboven bilen hemma.

Och hur blev det med den där välkomnande miljön de öppna spärrarna skulle bidra till? För Ica-butiken just intill Näckrosens tunnelbana ökade stölderna av vissa varor med 300 procent efter att SL öppnade spärrarna. Butikspersonalen har vittnat om att deras arbetsplats har blivit otrygg.

När tunnelbanespärrarna har stått öppna har genomströmningen av personer i området ökat. Men i likhet som för tunnelbanan handlar det inte nödvändigtvis om fler betalande och skötsamma kunder till butiker i området.

Gratis kollektivtrafik må låta fint, men det krävs ingen vidare eftertanke för att förstå att den aldrig kan vara gratis. Om kostnaden inte ska bäras av de som faktiskt nyttjar systemet, vilket självfallet är det rimliga och mest rättvisa, behöver skattebetalarna stå för notan. Dessutom blir hela systemet överbelastat när det inte finns någon prissignal kopplat till resandet.

Om ambitionen verkligen är att stärka kollektivtrafiken behöver mer göras för att öka punktligheten och tryggheten. Öppna spärrar bidrar inte till det.

Erik Hagström