Sluta gråta, ni skulle ändå aldrig rösta på L

De som skriker högst efter Liberalernas öppning för Sverigedemokraterna i ny högerregering är antagligen personer som ändå inte hade tänkt rösta på Liberalerna. Det är därför magstarkt att tala om förlorat förtroende. Krokodiltårarna forsar och det är pinsamt att beskåda.

Det är lite som att kritisera en meny på en ”sunkig ”restaurang som man aldrig, oavsett menyns innehåll, har haft för avsikt att besöka.

Men det finns en mer legitim kritik mot Liberalernas beslut. En annan restaurangliknelse kan användas som illustration för den. Jag tänker på fadäsen med den upprörda SVT-reportern, tillika vegetarianen, som av misstag slängde i sig en halv hamburgare gjord på kött, och sedan använde sin position som journalist för att gråta ut i media.

För det är förståeligt att vänsterliberala liberalpartister är missnöjda med överenskommelsen. Låt oss dock hoppas att dessa kritiska liberalpartister den här gången löper linan ut och lämnar partiet. De personerna verkar onekligen höra hemma på vänstersidan.

Då skulle även Liberalerna äntligen kunna bli ett stadigt och normalt parti. Alltså ett sådant där parti där ens partiledning faktiskt måste ha mandat att fatta beslut trots att inte exakt varje liten partist håller med.

Besvikna får de vara, men det är inte synd om dem. Deras mycket lilla parti har den här mandatperioden fått ingå i regeringen tack vare stöd från ett parti som är mycket större. Att använda Sverigedemokraterna som stödparti gick tydligen bra när politiska arvoden och makt vägde tyngre än skenheliga principer om så kallat liberala värderingar. Vi får se vad som väger tyngst för exempelvis Jan Jönsson (L?), oppositionsborgarråd i Stockholm.

Erik Hagström