Carl Eos: Miljöpartiets koppling till islamism är väldokumenterad

Adel Sadat, partisekreterare för Visionpartiet, har de senaste dagarna råkat försäga sig på sociala medier. Hans parti ställer upp lokalt i Malmö och andra orter. På riksnivå pekar han ut Miljöpartiet som det parti man bör stödja. Samtidigt beskriver han hur hans sunniortodoxa tro förespråkar dödsstraff för sodomi på öppen gata och för otrohet. En politiker som öppet refererar till sådana straffbestämmelser pekar ut MP som det bästa alternativet.

Det är i det ljuset man ska förstå Daniel Helldéns svar i TV4:s partiledarutfrågning. När språkröret fick frågan hur islamism ska hanteras i Sverige svarade han att skadliga grupper inte ska finnas. Sedan frågade han sig om problemet egentligen är uppblåst. Han nämnde handskakningar och undrade hur vanligt det egentligen är. "Det känns som att man lyfter saker som inte har så stor betydelse" sade han. Terrorforskaren Magnus Ranstorp kallade det djup okunskap.

Det är inte första gången Miljöpartiet hamnar i den här typen av diskussion. Mehmet Kaplan var bostadsminister för partiet 2014 till 2016. Innan dess hade han byggt upp en lång karriär i organisationer som Sveriges unga muslimer, där han var både sekreterare och ordförande, och Sveriges muslimska råd, där han var presstalesman. Forskare som Aje Carlbom och Sameh Egyptson har kopplat dessa miljöer till nätverk runt Muslimska brödraskapet.

Kaplan deltog i Ship to Gaza-konvojen och arrangerade 2008 ett möte i riksdagen där flera internationella personer från samma ideologiska kretsar närvarade. Han avgick efter bilder från en middag med företrädare för Grå vargarna och Milli Görüş samt efter ett uttalande där han liknade Israels politik vid nazisternas behandling av judar. Bakgrunden med islamistiska kontakter var redan då välkänd och kritiserad internt och externt.

Nu ser vi mönstret upprepas. En aktör som talar om dödsstraff enligt sin tro rekommenderar MP. Partiets främsta företrädare ifrågasätter om islamism är ett verkligt problem. En tidigare minister hade djupa rötter i samma miljöer. Det handlar inte om enstaka misstag eller oturliga bekantskaper. Det handlar om en långvarig oförmåga eller ovilja att se politisk islam som något mer än en överdriven farhåga.

Miljöpartiet har i åratal framstått som ett parti där islamistiska aktörer känt sig hemma. Kaplanaffären borde ha varit en väckarklocka. I stället fortsätter partiet att relativisera och öppna dörren. När Helldén undrar om problemet är uppblåst och Sadat pekar ut MP som det parti man ska rösta på då är budskapet tydligt. Islamisterna har fortfarande grepp om partiet. Det är inte en tillfällighet.