De senaste dagarna har frågan om sexualbrott mot barn fått ett större utrymme än den brukar få. Det är i grunden bra. Varje människa som vill bidra till att skydda barn är välkommen i den kampen.

Men de barn som utsätts behöver vårt engagemang långt innan en fråga hamnar på löpsedlarna och långt efter att den har försvunnit därifrån.

När ett barn utsätts för sexuella övergrepp tar brottet inte slut när förövaren går därifrån.

För många följer det med genom tonåren, in i vuxenlivet, in i relationer, föräldraskap och de där sömnlösa nätterna då minnena vägrar släppa taget.

Det är därför jag under så många år har arbetat för ett starkare skydd för barn. Jag vet att övergrepp inte upphör när polisanmälan skrivs eller när domen faller. För många börjar kampen först då.

Det som gör dessa brott så skrämmande är att förövare inte ser ut på något särskilt sätt.

De finns inte bara i en viss grupp, ett visst yrke eller ett visst sammanhang. De finns i hela samhället. Om vi inbillar oss att problemet alltid finns någon annanstans kommer vi aldrig att kunna skydda de barn som behöver skyddas. När misstankar om sexualbrott riktas mot en politiker förändras därför inte min hållning.

Jag har aldrig gjort skillnad på vem den misstänkte är och jag tänker inte börja nu. När det gäller misstänkta sexualbrott mot barn får det aldrig finnas några dubbla måttstockar. Sverige är en rättsstat. Misstankar ska utredas, bevis ska prövas och skuld ska fastställas av domstol. Om misstankarna visar sig stämma ska det inte spela någon roll vilken titel, position eller partitillhörighet en person har. Då ska den skyldige ställas till svars.

Samtidigt måste vi vara bättre än att göra utsatta barn till brickor i politiska konflikter. De förtjänar mer än att användas som ammunition i nästa debatt eller nästa valrörelse.

De förtjänar vår uppmärksamhet även när kamerorna slocknat och ett samhälle som reagerar lika kraftfullt oavsett vem förövaren är.

Jag engagerade mig inte i de här frågorna för att vinna politiska poäng. Jag engagerade mig därför att jag vet att ett övergrepp kan förändra ett barns liv för alltid.

Ett barns sår bryr sig inte om förövarens partitillhörighet, makt, titel eller status. Såret finns kvar ändå.

Därför måste kampen mot sexuella övergrepp mot barn vara större än politiken och större än nyhetscykeln. När nästa rubrik har bleknat, när debatten har gått vidare och när kamerorna har riktats mot något annat, står barnet fortfarande kvar med konsekvenserna.

Jag hoppas att det engagemang vi nu ser inte försvinner tillsammans med rubrikerna.

Jag hoppas att den kraft, upprördhet och beslutsamhet som många visar i dag också finns kvar när den här nyheten har lämnat förstasidorna. För de barn som lever med konsekvenserna av övergrepp kommer inte att kunna lämna dem bakom sig när nästa nyhet tar över.

Det är därför jag kommer att fortsätta föra den här kampen. Inte för att en nyhet kräver det, utan därför att barnen fortfarande behöver det.

Marléne Lund Kopparklint, riksdagsledamot Värmland samt riksdagskandidat (SD)

Ordförande för Nätverket i riksdagen gällande sexualbrott mot barn