Henrik Alexandersson: Ålderskontroll för sociala medier kan bli åsiktskontroll

I min ungdom drev Socialdemokraternas kvinnoförbund ett krav om att förbjuda parabolantenner. Så att folk inte skulle få veta en massa olämpliga saker och få dumma idéer.

Olof Palme drev personligen kampen mot Radio Nord och Radio Syd. Etermediemonopolet måste till varje pris upprätthållas. Ungdomen fick finna sig i att lyssna på statligt godkänd musik.

Tryckpressen, tidningarna, videobandspelarna, bloggarna, sociala medier… Makthavare i allmänhet och socialister i synnerhet har alltid hatat fri information.

Människor kan ju få veta en massa… saker. Eller tycka fel. Ifrågasätta och lägga sig i. Vilket överheten som regel tycker är jobbigt.

Makthavarnas senaste plan är att man måste identifiera sig om man vill ha ett konto på sociala medier. De hoppas väl att om människor vet att man kan ta reda på vilka de är, då dämpar de sin kritik.

ID-kravet genomförs som alla andra inskränkningar av internets frihet med barnen som murbräcka. Denna gång i form av åldersgränser för sociala medier, pådrivna av vederbörlig moralpanik.

Införs åldersgränser måste alla identifiera sig. Det blir omöjligt att vara anonym.

I Storbritannien och Australien har de redan ålderskontroll.

Detta har drabbat alla sociala medier och plattformar på vilka det finns så mycket som en teoretisk möjlighet att de har något innehåll någonstans som på något sätt kan tänkas vara olämpligt för minderåriga.

Vilket leder till att många webbplatser inför ålderskontroller mest för säkerhets skull, för att inte riskera att bryta mot lagen.

Häromdagen såg jag att någon hade fått bevisa sin ålder för att använda en onlinebaserad vetenskaplig kalkylator. För vad skall vi väl med unga mattebegåvningar till? De idiotiska exemplen staplas på hög.

Själva ålderskontrollen genomförs i dessa länder av respektive onlineplattform själv – vanligtvis via någon tredjepartsleverantör.

De senare har i flera fall visat sig ha kopplingar till nätbrottslighet, skurkstater och underrättelsevärlden. En av de stora, Persona, har en koppling till det kontroversiella företaget Palantir.

Men om åldersgränser införs i EU, då kommer det förmodligen att ske med EU:s nya digitala plånbok som är tänkt att rullas ut i slutet av året.

Om man använder den, då kommer man att kunna verifiera till exempel sin ålder som ett fristående värde – utan att lämna ifrån sig annan persondata. Men det ger fortfarande staten möjlighet att kontrollera vem som tycker vad och hur våra sociogram ser ut.

EU-plånboken är (än så länge) frivillig och alla kommer inte att vilja ha den. Så då står vi ändå där med persondata på drift.

Mer än 400 toppforskare har skrivit ett öppet brev där de påpekar att det inte finns några tydliga belägg för att åldersgränser gör barn säkrare online. Tvärtom kan unga då istället drivas till internets mörkare, insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner.

Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna. Detta är den auktoritära statens önskedröm.

Blotta vetskapen om att någon kikar över ens axel leder till självcensur.

Nu står olika EU-länder och amerikanska delstater på kö för att införa detta system.

I Sverige har Socialdemokraterna alltid varit varma förespråkare för åldersgränser och hårdare tag mot internet. Magdalena Andersson talar om att ta kontroll över utvecklingen.

Senast nu i veckan anslöt sig Moderaterna till kravet på åldersgränser. Det tillkännagavs av självaste partiledaren. En gång i tiden var Moderaterna ett parti som stod upp för individen mot överheten.

Nu är de med och bygger övervakningssystem vars omfattning ingen någonsin tidigare skådat. En ständigt expanderande övervakningsstat i vilken yttrandefriheten inskränks i många små steg.

Vad kan möjligen gå fel?

Henrik Alexandersson

Redaktör för femtejuli.se

Frihetlig samhällsdebattör