Markus Johansson-Martis: Demografin är Sveriges nya ödesfråga

Det råder ideologiskt krig i den offentliga högerdebatten om SD:s valresultat. På X skjuts både högt och lågt med spekulationer och på ledarsidorna lägger skribenter ut korten efter eget tycke och smak. Alla har en entydig förklaring till det negativa resultatet.

På GP:s ledarsida skrev exempelvis Håkan Boström att SD tappar väljare till borgerliga partier, och att en mer radikal riktning vore ett misstag, vilket återpostats av vissa SD-anknutna personer.

Polfluencern Pontus Persson (SD) menar istället att förlusten blivit för lika Moderaterna, att väljardemografin förändras, och att valet handlade för lite om migration och återvandring.

En tredje part kan samtidigt konstatera att skillnaden mellan blocken ser ut att stanna vid decimalerna. Några ynka tiotusentals röster i hela landet. Precis som i valet 2022.

"Det är demografin, idiot"

Två enkla betraktelser sticker ut med årets valresultat: valdeltagandet ökar i förorterna men minskar nationellt.

Redan innan valet rapporterades hur förtidsröstningen fördubblades i de områden polisen klassar som utsatta.

I de flesta distrikt med lägst valdeltagande gör Vänsterpartiet och Socialdemokraterna succéval. I de 58 områdena fick S, V och MP tillsammans 76 procent av rösterna i den preliminära räkningen, mot 61 procent 2022, rapporterar Kvartal. Samtidigt steg valdeltagandet i dessa områden, ibland med över 10 procent.

Fler blir denna väljargrupp också.

Andelen röstberättigade med utländsk bakgrund var 19 procent 2010. I valet 2022 var det 27 procent, enligt SCB. Sedan 2022 har ytterligare 205 755 personer blivit svenska medborgare, flest från Syrien, Eritrea, Afghanistan och Somalia.

Samtidigt är SD trend glasklar.

Partiet backar i 285 av 290 kommuner. Flera har yrkat på att väljarna går till borgerligheten, men andelen som rört sig till borgerligheten är under 15 procent enligt Valu. Till skillnad från vad många befarade var det fler M-väljare 2022 som nu röstar på SD än tvärtom, och övriga partier växte endast minimalt.

Överlag minskar det nationella valdeltagandet för andra riksdagsvalet i rad. 87 procent av alla röstberättigade år 2018, 84 procent 2022, 80,3 procent i år.

I valet 2022 blev SD största parti bland män, icke-muslimska invandrargrupper, företagare och lantbrukare, samt näst störst bland förstagångsväljare och LO-medlemmar. Också högst förtroende i valets viktigaste frågor: lag och ordning samt migration.

I år blev det annorlunda. Valfrågorna, partiets egna kommunikationsstrategi och hela politiska läget var annorlunda jämfört med tidigare val.

Förstås är tappet på -3 procent bekymmersamt, likaså att man tappar platsen som bästa parti i sakfrågor. Men många offentliga röster drar besynnerliga slutsatser av utvecklingen. Exempelvis anser opinionsbildaren Chang Frick att partiets valrörelse var för “bonnig” och nu måste partiet slåss om moderata väljare.

Liknande kritik kom efter EU-valet mot partiets "yta" och attackerna mot media. Men även då gick minskningen att tillskriva tillbakagång i valdeltagande.

Vilken väg, Sverigedemokraterna?

Tidigare SD-profilen Kent Ekeroth har orsakat stor mediauppståndelse med påståendet att högern förlorat till valboskap. Ser man till röstningsmönster är kritiken befogad, något även Hanif Bali var inne på hos Riks.

Men nyblivna medborgares röstningsmönster är ett decennier gammalt fenomen: vi vann med decimalmarginaler 2022, förlorade med lika små denna gång.

Det "nya" är att gruppen blir större och dess valdeltagande ökar, samtidigt som övrigas deltagande minskar.

Effekten blir, precis som vänsterakademikern Tobias Hübinette konstaterar på sin blogg, att Sverige nu är ett djupt polariserat land sett till ras, kön, stad, land, klass och ålder.

Majoritetssvenskar ensamma hade gett Tidöpartierna 51 mot 48. Kvinnor ensamma oppositionen 57 mot 42, män 55 mot 41 åt andra hållet. Urbana väljare oppositionen 52 procent, landsbygd och småstäder Tidöpartierna samma marginal. Arbetarklassen hade gett Tidöpartierna segern, medelklassen oppositionen. Unga hade gett Tidöpartierna segern, pensionärer hade orsakat maktskifte.

I alla dessa subgrupper är SD starka. Att partiet nu tappar till följd av valdeltagande i dessa grupper rimmar väl med det nationella resultatet.

Hade fler av dessa röstat skulle SD ha vuxit och Tidöpartierna vunnit.

SD mot soffan

Onekligen spelar demografin stor roll, och Tidökoalition förtjänar förnyat förtroende. Men det är inte helt uppseendeväckande om vissa väljare känner sig demoraliserade i just detta val.

Samtidigt som vissa nationella problem har blivit hanterade av regeringen under mandatperioden har valrörelsen för SD:s del sett ut att vilja nå nya väljare, samtidigt som man signalerar till de egna leden. Dock utan framgång.

Att yrka på slöjförbud och samtidigt förklara sig inte ha några problem med islams närvaro i offentligheten på andra sätt är lite som att både försöka äta kakan och ha den kvar.

Om man talar om att locka invandrarröster underlättar det heller inte att enskilda toppar tar villkorslös ställning för Israels handhavanden och USA:s krig i Iran. Något som troligtvis påverkar ungas sympatier och trovärdigheten i partiets självförkunnade nationalistiska ansats.

Vidare kan det vara klurigt att appellera till kärnväljare med löftet att landet ska tillbaka till Bullerby-Sverige, samtidigt som man säger sig nöjd med den borgerliga regeringens migrationspolitik. Att valrörelsen mest handlade om småpartiernas politiska spel underlättar heller inte. Utrymmet för debattera sakpolitiska skillnader var minimalt.

Den enskilt största lärdomen för partiets framtid är därför utkristalliserad.

Att försöka gå alla väljare till mötes i ett så politiskt och demografiskt splittrat land som Sverige har visat sig vara en dålig idé. Vägen framåt är istället att se till sin starkaste demografi och maximera valdeltagandet i den.

Snacket om tapp till borgerligheten, vänsterns röstboskap eller att vi är för oborstade skymmer det verkliga problemet: att för många av våra väljare hellre sitter kvar på soffan hemma.

SD måste återgå till att bli mer av vad det alltid varit tidigare. Ett parti i opposition mot den utveckling alla andra har förorsakat. Utifrån den identiteten kan politiken mynna ut och då följer demografin efter.

Ur dessa intressen måste politik tas fram, paketeras och presenteras, utan att bry sig om vad övriga partier säger och gör. Först då kan partiet locka tillbaka sina väljare.

I framtiden kommer demografin fortsätta avgöra svenska val.