Barnfria trender och livets mening: En mors tankar om framtidens arv

Det är mors dag. Jag har önskat mig en helg på landet. De blommande äppelträden ser ut som fluffiga moln utspridda i trädgården. Jag gräver i en odlingslåda med händerna. Sparrisen har kommit upp i år igen, tunna som grässtrån. Jag sådde dem från frön när min son fortfarande låg i min mage. Kanske blir de lagom att skörda när han är vuxen och själv har barn. Nu klättrar han och hans syster i det gamla äppelträdet ovanför mitt huvud. Blombladen yr som snöflingor i luften.

Det är när jag står där med händerna djupt i trädgårdslandets mylla i ett regn av blomblad som det slår mig. Tiden. Det handlar om tiden! Förr levde vi utifrån en tanke att tiden var cirkulär. Årstiderna upprepade sig och med dem följde förutbestämda sysslor. Allt gjordes om och om igen, år efter år, för det egna hushållets skull, för de som varit och för de som skulle komma. Årstiderna har vi inte kunnat frigöra oss från i vårt moderna samhälle, men våra sysslor är inte cykliska på samma sätt längre. En livsmening som tidigare varit förvaltande för framtida generation har idag kommit att handla allt mer om snabba kickar i nuet. Det finns många exempel på detta, i allt från shoppingberoende, till sociala medier och familjeplanering. Det som spelar roll för den moderna människan är inte längre det som ska komma, utan det som är nu - för mig och bara mig.

Ett område som detta syns tydligare på än andra är barnafödandet. Det har varit på nedgång i Sverige under lång tid, och har följt ungefär samma mönster som i resten av västvärlden. Forskare har sett ett samband mellan nedgången av barnafödande och användandet av mobiltelefoner. Att vi hellre lägger tid på Facebook och Instagram och de kickar som följer med det, istället för att bilda familj.

På Tiktok trendar samtidigt hashtaggen #childfree med filmklipp på barnfria singelkvinnor i 30-årsåldern som hellre dricker drinkar och skapar ”content” än föder barn. De kan resa, shoppa och träna pilates som om det inte fanns någon morgondag. Och det gör det kanske inte heller, för dem.

För varför gör vi någonting om inte för att lämna över till våra barn? Varför ska vi bry oss om miljön om det inte finns en ny generation att lämna över jorden till? Det blir extra ironiskt eftersom just miljöskäl lyfts fram av allt fler som argument för att inte skaffa barn. Jag kan inte slitas från tanken att de som inte skaffar barn för miljöns skull har missat själva poängen.

Det är ju inte alls för miljöns skull som de inte skaffar barn. Det är ju för att de inte ser en framtid! Och inte för att jorden kommer gå under, utan för att de faktiskt tror att allt tar slut den dagen de dör och inte kan publicera ”content” på Tiktok mer.

När jag påtar i trädgården gör jag det för framtidens skull. Sår sparris som jag kanske aldrig kommer skörda. Planterar äppelträd för mina barnbarnsbarn att klättra i. Barn som jag aldrig kommer träffa, aldrig veta namnet på, kommer en dag äta av frukten från träd som jag planterat och vårdat. För tiden är inte slut när min tid är det. Äppelträden kommer fortsätta blomma vår efter vår.

Utan barn är vi dömda att leva ett liv som ett rakt streck. Men med barn och familj kan vi skapa mening och levandegöra både de som gått före oss och oss själva, under lång tid framöver. Såhär på mors dag känns det därför lite extra bra i magen att se mina barn klättra i det gamla äppelträdet som planterades i min trädgård av någon en vårdag för längesen. Kanske av en mor till sina barn? Jag kan inte låta bli att nynna på Phil Collins Cirlce of Life när jag suckar lite över den tunna sparrisen. 

Linnea Klingström